... och jag som trodde jag var unik med mitt namn!

Nu är äntligen julen över. Det nya året har börjat och jag börjar längta efter ljus och förändring.
Det har varit en jobbig tid och det blev ju inte bättre med katternas död/försvinnande.
Jag har väldigt god lust att slänga ut granen och kasta upp julsakerna på vinden. Jocke sa dock nej. Då började jag mäta sovrummet för att få fram måtten till väggen som jag planerar att Jocke ska bygga där. När jag förstod att hans otroligt stora säng inte skulle få plats på vår sida av rummet, insåg jag att vi inte kommer att kunna flytta ihop i denna lägenheten. Ja, iallafall inte om han ska ha med sig några saker.
Jag satte mig istället och tittade på förlovningsringar. Ja, inte för att vi bestämt något. Mest bara för att ha koll... I flera timmer har jag nu suttit och kollat ringar. Jag är realist och inser att vissa saker inte kommer att ske. Men det är trevligt att fantisera en stund. Jocke låter mig hållas och verkade iallafall lite intresserad när jag visade vilka ringar jag hittat.
"30 000 kr!?! Jaha, vigselringen är medräknad? Ja ja, jag antar att det bara är för mig att börja jobba över då!"

I två dagar har vi bara slappat. På nyår drack vi lite blaskvatten och därför sov vi bort mestadels av nyårsdagen. Övrig tid har vi bara njutit av att göra ingenting.
Vi har försökt att inte tänka på vad som hänt med katterna, men det är inte lätt. Speciellt inte nu när vi kommit hem igen och vi hade hoppats på att Thyra skulle möta oss vid dörren.
Jag har nu forskat lite i vad Johanna kan ha blivit förgiftad av. Jag läste om katter som blivt förgiftade av glykol och som har haft samma symtom som henne. Jag får intala mig själv att hon fått i sig det pga av att någon bil läckt. Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att någon skulle ha förgifta mina katter medvetet.

Nu har jag duschat och klätt mig!

Vi skippar tråkigheterna här och åker hem till Jocke.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Slut och Ett Gott Nytt!

Igår var vi ute fr att handla en jacka till mig. Då ringer grannen och berättar att de hittat min katt illa skadad. Katten är troligen påkörd. Vi åker hem och hämtar Johanna, som skriker i plågor. Väl på Blå Stjärnan säger de att hon är så illa däran att vi bör fundera på att ge henne en spruta. Jocke ber dem att undersöka henne lite närmare innan vi tar det beslutet. De gav henne smärtstillande och syrgas. Efter undersökningen kommer veterinären in till oss och säger att hon kan ha blivit påkörd, men troligare är att hon blivit förgiftad. Med tanke på hennes tillstånd kunde han inte säga om några åtgärder skulle ge önskad effekt. Därför beslutade vi att låta henne slippa plågas. 15.45 tidgare på dagen var hon en frisk och kry katt. 19.58 var hon död.

Eftersom kattmamman Thyra varit borta i 6 dagar och det aldrig tidigare hänt. Går vi nu med obehagliga misstankar om att någon medvetet går runt och förgiftar katter. Frågan är bara vad Thyra genomgått i ensamhet.

Vi önskar er alla en riktigt

GOD JUL!

Jag har fått frågan: "HUR KOMMER DET SIG ATT DU INTE HAR NÅGRA ÅSIKTER OM NÅGOT ALLS NUFÖRTIDEN?"
Självklart har jag åsikter. Men det är som det brukar. När jag mår dåligt och grubblar, skriver jag ner det. Känner jag att hjärnan håller på att torka ihop av för lite stimulans, lägger jag mig i och motsätter mig allas åsikter. Allt för diskussionens skull. När jag mår bra struntar jag i datorn och bara njuter av livet. Det är vad jag gör just nu. Visst... ekonomin är lika skral som vanligt. På jobbet kommer sparbetingen haglande och vi får ändrade villkor. Jag får allt mer gråa hår och låren blir, pga för lite träning och för mycket choklad, bara slappare och slappare. Men... jag mår kanon!

Amore Vincit Omnia

Efter 2 månader med mig, ler han fortfarande.

Trots lite tid, många barn, liten lägenhet, få ensamma stunder

och mycket ältande med många analyser, så ler han!

Jag visste inte hur jag skulle formulera mig i sms:et till W. Men jag visste också att det skulle misstolkas vad jag än skrev. Men jag medger att jag kunde formulerat mig på annat sätt.

Jag och Jocke kände varandra som barn/tonåringar. Vi umgicks en del och betydde mycket för varandra på den tiden. Vi kom ifrån varandra och har inte setts sen han stötte på gravida 21-åriga mig på krogen en gång. (Ja, jag var nykter!)

När jag skaffade Facebook var det givet för mig att söka efter personer som betytt mycket för mig. Jocke var en av dem. Han fanns där. Vi skrev, övergick till telefon och slutligen träffades vi. Vi kände väl båda att känslan från tonåren fanns kvar. Vi var 25 år äldre, men trivdes fortfarande väldigt bra i varandras sällskap.

Som alla vet har jag en "turbulent relation" med mina barns far. När man har en relation med mig måste man ta konsekvensen av det. Sen kan det aldrig vara lätt att komma in som "mammas nya kille" till tre halvvuxna barn.

Den tiden som jag och Jocke har umgåtts har varit kantad av mycket jobb, litet tid tillsammans och en hel del omställningar för mig. Jag har varit stressad och känt att jag inte hunnit med att göra det jag vill göra. Dvs umgås med Jocke och barnen.
För Jockes del har tiden mest bestått i att "hänga med" och försöka anpassa sig till mig och barnen. Samtidigt som han faktiskt måste kunna vara sig själv i den här ekvationen.

Jocke visste att jag fortfarande har kontakt med några av mina ex. Vi har inte diskuterat lämpligheten i det. Jag har dock berättat en del om vad jag upplevt under de åren jag känt W.

När W nu skickade sitt sms och erbjöd mig sitt mobila bredband kom därför frågan:
"Varför?"
Jag kunde väl inte ge ett riktigt svar på det, utan klämde fram att vi var vänner.
"Varför är du vän med en person som behandlat dig illa och som fortfarande gör dig upprörd med sina regelbundna påhopp? Jag kan inte neka dig, men kan inte heller förstå det!"

Ja, vad ska man svara? Är W en vän i dess rätta bemärkelse? En vän som jag bör hålla fast vid? En vän som stärker mig och berikar mitt liv?

Svaret jag kom fram till var nej. Tyvärr valde jag den enkla vägen och skrev att Jocke inte uppskattar att jag har kontakt med män som jag tidigare har haft relation med. Egentligen är det ju som så att jag inte vill kalla en person som W för vän.

Jag har försummat bloggen en längre tid nu. Jag kan bara skylla på att det varit mycket i mitt liv sista tiden. Men jag återkommer så snart jag får en vettig internetuppkoppling. Men det är roligt att ni saknar mig. :)

Höst!

Borås är inte mycket att hurra för,

men även den staden har sina höjdpunkter.

Hur det än kommer att gå,

så känns det iallafall himla bra nu!

Cirkus Madigan har ett projekt där de låter barnen träna och uppträda på en riktig cirkus. En kanonupplevelse för både barn och föräldrar!
Det fanns clowner, akrobater och annat roligt. Jag har dock bara med klipp på min egen Becca. :) Filmkvalitén kunde varit bättre, men man kan inte få allt!

Twitter bråkade ett par dagar. Då tappade jag lusten med det.
Jag känner väl att livet inte varit på topp de senaste veckorna. Minsta lilla motgång får mig därför helt ur gängorna. Jag vet vad det beror på och jag kan tyvärr inte göra något åt det. Bara försöka stå ut. Men det gör mig ganska avigt inställd till det mesta och jag har absolut inte lust med något. Men... det vänder väl nån gång.

Nu skickar jag frán min nya mobil. lmorgon orkar jag nog göra en riktig uppdatering. Tills dess fàr ni följa mig pà twitter.

P-O bjöd med mig på en spelning igår. The Leather Nun skulle spela på Sticky Fingers och ingen ville gå med honom. Jag hade ingen aning om vad vi skulle gå på, men behöver lite variation i tillvaron. Lite förvirrade blev vi dock när det på nån hemsida stod att spelningen skulle vara inställd. Strax innan vi skulle gå kom det dock meddelande om att spelningen skulle bli av. Dock utan sångaren! Den förre gitarristen skulle istället sjunga. Jag tyckte det var lite kul med alla intriger och bråk som verkar vara förknippat med gruppen. Jag kan väl inte säga att musiken var min grej, men för mig var det nåt ovanligt och kul.

Så här skrev GP imorse: "Vad gör man när sångaren och tillika enda kvarvarande originalmedlemmen i ett av Sveriges stora kultband hoppar av strax innan Göteborgsspelningen? När samme sångare också är den som varit Leather Nuns stora drivkraft från början till slut och även är den som samlat ihop bandets nya version lagom till 30-årsjubiléet?
Ställer in. Såklart.
Om det inte är så att Nunnans nye basist är Nationalteaterns Rockorkesters mycket drivne och musik- och publiklojale Nikke Ström. För jag misstänker att han är kraften bakom att den här spelningen genomförs, trots allt. Med Nunnans originalgitarrist Bengt "Aron" Aronsson som sångare, mer eller mindre ivrigt bistådd av gäster som Soundtracks Ebbot, Sator-Kent, blixtinkallade körtjejer och ett par andra gamla Nunnan-medlemmar som lockas upp på scen mot slutet.
Och som det kan bli på sådana här spontantillställningar blir en del lite taffligt, med glömda textrader och fåordiga gästsångare som lallar runt med videokamera, medan annat blir storartat. Som inledningen, med Ebbot i Prime mover. Eller Kent Norberg i Ensam i natt. Eller Aron i Gimme, gimme, gimme.
Eller Aron i vad som helst. För maken till glad och kapabel inhoppare har sällan skådats. Att han - liksom Ebbot och Kent Norberg - är bättre sångare än frånvarande Jonas Almquist gör inte saken sämre.
Det är synd att låtmaterialet de har att jobba med inte är starkare. Även om Nunnans blandning mellan rock, industri och goth var cool på sin tid så hängde mer på imagen än innehållet.
Frågan är dock om den här spelningen hade blivit så här bra utan avhoppet.
Förmodligen inte."

Ofta när jag är på vårt Ica och handlar brukar jag se en kille med väldigt långt hår. Jag har förundrats över att vi ofta handlar på samma tider. Han verkar dessutom lika virrig som mig. Utan lista och med massa varv tillbaka för att man kommer på saker efter hand. I söndags var jag på Biltema och vem kommer inte där? Det måste vara något speciellt med den killen och mig!
Igår var jag och dottern åter på Ica. Där var han igen. Jag och Becca snurrade runt en stund innan vi betalade och gick ut. I bankomatkön kommer vi på att vi glömt köpa sallad. Becca går in för att köpa det och kommer ut med kål. Det är bara för mig att gå in igen och visa skillnaden mellan kål och isbergssallad.
Då ser jag att den långhårige killen tömt sin korg och börjat om. Först då inser jag vad han är. En civil väktare. Han har alltå inte sprungit runt mig i förhoppning om att jag ska lägga märke till honom, utan för att han misstänker mig för snatteri. Sicken blås! :)

Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Mina arbetskamrater hade samlat ihop pengar för att ge mig något. Mitt på dagen blev det samling till fika och jag fick blommor och presentkort. Jag blev jätteglad, men tycker att det är ack så jobbigt att stå i centrum på det viset. Jag blev stel och konstig och hade inte en aning om vad jag skulle säga. Jag hoppas att alla iallafall uppfattade mina tafatta försök att tacka. Kortet med allas namn på ska jag spara. Presentkorten ska jag dock använda snarast!

Jodå! Vi kom hem i fredags. Planet var i tid och allt gick bra. Dessvärre har andra saker inträffat som gör att jag inte har lust att skriva något mer här. Som vanligt kommer jag väl tillbaka när allt har lagt sig. Men just nu är det lite tungt!

Jag sa till barnen tidigare idag när Joakim såg en ödla: "Tänk så mycket ödlor och kackerlackor vi såg på Rhodos. Här har vi bara sett en ynka ödla."
Ha! Där fick jag. Vi har ägnat en timme ikväll åt kackerlacksjakt. Men den jäkeln som ville tillbringa tid i min säng, ja, det är bara såna jag får till sängs, dog till slut under Tobbes sko. Jag störde dock grannarna med mitt ylande, så de kom ut och klagade. När jag såg den stora mannen var min första tanke: "Men herregud, det är dags att komma nu när den är död."

Idag har vi varit på en bussresa i bergen. Det var en sådan utflykt som Wojtek avrådde från häromdagen. Men vi orkade inte ligga och trycka på stranden en dag till. Det kan bli lite långtråkigt, så jag bokade den utflykten. Men förutom att hela bussen fylldes med gnälliga pensionärer, så var det helt okej.
Jag satt och funderade, efter att en gubbe var otrevlig mot oss, varför många pensionärer blir gnälliga och... ja, hittar inte ordet. Ja, ni vet när de är otrevliga mot en för att man är yngre. När de tränger sig före för att de anser att jag ska visa äldre respekt. När de anser att de har all rätt. Nu ska jag inte vara sån, för de flesta av dem på bussen var okej. Men denna gubbe tuggade nästan fradga för att vi stod i vägen, när han skulle ta kort på sin fru framför ett gammalt hus. Vi hade inte ens uppfattat att han ville ta kort på det som nu var en gethage utan get.
Men lite fina vyer fick vi se när bussen tog sig fram på små krokiga bergsvägar. Det var en helt okej sista dag här på Kreta. Imorgon åker vi hem. Jag har iof uppdaterat flitigare än jag trodde, men jag har missat massor och kommer väl därför lägga ut mer bilder när jag kommit hem.

Ikväll blir det inte mycket till uppdatering. Vi ska upp tidigt och jag är trött nu, så jag får återkomma imorgon kväll.
Men... jag tappade mitt fäste till piercingsmycket häromdagen. En söt liten pärla. Jag gillar min navelpiercing och det känns tomt utan den. Men idag hittade jag det sötaste smycket. Det får räcka med en bild på min navel i kväll. :)

Idag har vi ingenting planerat. Jo, förresten! I kväll blir det Grekisk afton i poolbaren. Men fram tills dess ska vi bara ligga på stranden. Fast jag tror nästan att jag ska kolla i pärmen om det inte går någon utflykt imorgon. Det blir himla trist att bara ligga platt på en solstol.
Becca har hittat en norsk kompis och försvann efter en macka imorse. Man lär väl inte se dem på hela dagen, om man inte går till poolen då förstås. (Vilket jag sjäälvklart ska göra, Rozie. Ser framför mig hur du förfasar dig över att jag lämnar dottern utan tillsyn. Men jag kollar till henne ganska ofta. Poolen ligger ju bredvid baren! :D)
Bilden är tagen igår när vi väntade på bussen i Chania.

Min födelsedag har varit okej. Inget firande och ingen champange. Men det var så jag ville ha det. Vad som var viktigt var att folk kom ihåg mig och grattade mig. Det gjorde de. Förutom det fina paketet som jag fick av Lars innan jag åkte, kom det hälsningar via kort, sms, mail och på Facebook och msn. Är det något som betyder nåt så är det just det. Att folk minns och kommer ihåg mig. Presenter är roligt, men det betyder inte så mycket som en rad eller ett ord. Tack alla för hälsningarna! (Ja, W... du är typ den enda som inte hört av dig. Men jag antar att du är ute och firar din fru på hennes andra 30-årsdag, så du är förlåten.)

Men... barnen sov länge. Becca till 10, Tobbe till 11 och Joakim till 15. Det blev alltså ingen förmiddagstur till Chania. Men det hade nog inte gått ändå i värmen. Vi satt vid poolen för ingen av oss orkade med havet idag, ändå var vågorna nästan obefintliga. Men i poolbaren var det en clown som uppträdde till Beccas förtjusning. Hon fick också vara med i showen.

Framåt seneftermiddagen åkte vi till Chania, men hittade inte riktigt rätt, tror jag. Vi tyckte staden var trist och tråkig. Biltrafiken var otrolig och med tanke på att de inte har (eller följer) trafikregler här så kändes allt kaotiskt. Vi tog ganska snart bussen tillbaka.

Nu i kväll satt vi en stund i poolbaren och kollade på när folk sjöng karaoke.
Alltid lika pinsamt!

Idag lovade jag ungarna sovmorgon. Nu när jag själv varit uppe en timme, sitter jag och funderar på hur länge de kan sova utan väckning. Vår plan för dagen var att ta den lokala bussen in till Chania, den större staden. Men just nu sitter jag i receptionen och slösurfar vid datorn i lugn och ro.

Bilder från en helt underbar dag!
Dock måste jag medge att Kreta är lite i blåsigaste laget för min smak.
Just nu har jag inte namnet på lagunen eller ön där fästningen var.
Bilderna ligger i en salig röra, men jag orkar inte sortera.
Är på tok för trött och ska stupa i säng strax!

Imorse spanade jag in en restaurang som jag ville testa. Vi gick dit. Maten var kanon! Restaurangen var byggd i flera etager, vilket var ganska häftigt. Men som vanligt med dessa provisoriska matställen, som bara byggs upp för turistsäsongen, så var det si och så med det byggtekniska. Mathissen var en gammal skraltig bygghiss och gick mitt i allt. Det var lite udda, men kul. Efter maten gick vi och kollade i affärer och har nu landat hemma igen. Första dagen vi var ute och åt beställde vi Coca Cola. (Barnen, inte jag). Becca gjorde stor affär av att Tobbe fick en flaska som det stod ”Coke” på, på hennes och Joakims stod det ”Coca Cola”. Igår beställde vi in samma och det hände igen. Tobbe fick ”Coke” på etiketten.
Idag hände det igen. Tre dagar i rad, på tre olika restauranger har Tobbe fått Coke, de andra Coca Cola. Hade inte Becca tjafsat om det hade vi inte ens noterat det, men nu kändes det lite kusligt. Jag tog kort på flaskorna och vi diskuterade detta en bra stund. Kyparen måste ha lagt märke till vår upphetsning över flaskorna, för rätt som det var kom han med en ny flaska till oss. Jag såg nog väldigt förvånad ut när han sa: ”This is on the house!” Först då kom vi på hur underliga vi måste ha tett oss för honom.

Sitter nu på balkongen och njuter i skuggan. Killarna har fått för mycket sol och däckade efter duschen nyss. Rebecca som blev lite dålig igår kväll, troligen pga vätskebrist, är dock lika tjatig som vanligt. ”Kan vi gå och käka nu? Annars går jag och badar igen!”
Idag blev det en heldag på stranden. Imorgon ska vi iväg på en båttur med resebyrån. Den ska gå till en lagun med turkost fint vatten. Prince Charles och Lady Diana lade till där när de var på smekmånad. Jo, jag vet att många fötter vandrat där sedan dess, då de gifte sig 1981. (Jag minns deras bröllop än.) Men vattnet är nog lika fint. Nu tjatar hon hål i huvudet på mig, så jag får väl väcka upp de andra, så vi kan gå och äta.

Kortet togs igår vid middagen

Sitter på stranden och stör mig på alla asiater som springer runt med en lapp i handen och skriker ”Massagiiii?” Råkar man visa att man lever kommer de fram. ”Madam, massagiii?”
Det hade väl varit okej om de var en som kom med nån timmes mellanrum. Men jag tror att de är ett helt fotbollslag, typ. Jag låtsades som jag var död. Men några av dem skriker extra högt då. Några feta västerländska tanter vill gärna ha massage. Först ska de då visa var de har ont och vad massören ska tänka på. Sen lägger de upp sin feta lekamen på solstolen, medan tjejen eller killen masserar med olja och allt. 40 euro betalar de för den servicen. Troligen tjänar massören en hyfsad hacka på detta eftersom de tycker att det är värt att stå och klämma på feta damer i denna värmen.