Någonting har hänt!
Jag vet inte vad och inte varför.
Men som vanligt blir jag fundersam och ledsen.
Jag vet inte vad jag ska tro.

Beccas lag behöver pengar till cuper och annat. En av föräldrarna arbetar på Memira, ett företag som utför ögonlaser och linsbytesoperationer. Om vi lyckades samla ihop 10 personer som gick på ett informationsmöte, så skulle laget få 5000 kr. Det blev fler än 10, så nu är lagkassan tryggad.

Jag tyckte att det skulle bli intressant att lyssna. Någon gång kanske man skulle kunna skrapa ihop pengar, så att man kan slippa allt jobbigt med linser och glasögon.
Min mamma ser mycket dåligt och vad jag kunde utläsa av informationsbladet så skulle hon inte kunna genomgå sådana behandlingar. Hon har -14 och det stod att de behandlade patienter med max -10 i synfel. Men hon följde med för att säkert veta att vi uppfyllde kravet på närvarande.

Jag fick reda på att jag inte är en kandidat för ingrepp, eftersom jag bara ser på ett öga. Skulle något inträffa så mister jag ju synen helt. Mamma däremot skulle kunna bli en utmärkt patient.
Kul för henne! Men lite grinig blev jag. Inte för att jag skulle ha råd att göra det. Men det hade varit kul att åtminstone kunna ha det som alternativ.

Nu får jag satsa på att blåsa upp tuttarna istället.


Ps! Är det någon som är intresserad av en gratis förundersökning, värde 300, så har jag en värdecheck.

Vi funkar himla bra ihop!

Men politik är inget som vi bör diskutera vid middagsbordet.

I Göteborg och Trollhättan har muslimerna egna moskéer.

I Kungälv har kurderna en egen parkering.

Jag brukar inte titta på Efterlyst. Mest för att min dotter inte gillar ljuden i programmen. Men idag tittade jag av en händelse. Leif GW Persson gav minst två kängor till Leif Silbersky. Sen gav han sitt svar på varför man gått ut med Mats Alms och Ragnars (Trippelmördaren) namn, men inte Landskronakillens. Jag undrar om han får någon skit för sin talarlust idag. Kolla reprisen om ni missade det.

Dotterns skola håller på med något mästerskap, eller vad man kallar det. Alla elever ska genomlida fyra idrottsgrenar, löpning, simning, cykling och nåt mer, sen får de en medalj. Idag cyklade de 1,8 mil! Beccas kompis skulle beskriva loppet efteråt.
"Först gick det upp, sen upp och ännu mer upp.
Sen hade vi drickpaus och sen var det bara uppför!"
De är bara 10 år och jag är imponerad av deras prestation.

Just nu är det en massa schemapyssel på jobbet. Inte huvudbry att lägga nåt schema. Bara en massa tryckande på datorn. "Måndag 31/5 Anna EAT" "Tisdag 1/6 Greta BOK" osv, osv!
När jag kommer upp på avdelning säger folk: "Jaha, du är på kontoret!", med en ton av att jag skulle göra mig märkvärdig. De skulle bara ana hur jäkla tråkigt jag haft det de sista arbetsdagarna. Enda trösten i tristessen är när Jocke ringer från sitt jobb för att få sällskap under sina rökpausar.

Helgen har tillbringats i Obygden.
En riktigt bra helg med massor av utevistelse.

Varje gång jag har varit gravid har jag tappat hår just ovanför tinningarna. De första två gångerna växte det ut igen. Kanske inte helt, men ändå så att jag inte såg kal ut om luggen lade sig fel. Sista gången hann det inte växa ut igen, innan mitt liv fullständigt raserades. 5 år av extremt dåligt mående satte sina spår. Under några år hade jag väldigt mycket finnar och besvärades av talgkörtlar och bölder. Mitt hår blev tunnare och tunnare. De kala fläckarna var under en tid väldigt stora. Men sen stannade det upp. Nu tror jag banne mig att jag håller på att få tillbaka håret. Det måste ju betyda att min kropp har återhämtat sig. Nu återstår bara ångestattackerna. Sen är jag som ny!!

Idag kom den efterlängtade lönen!

Under 1½ år har jag varit utan diskmaskin. Den gamla gick sönder när det fortfarande var garantitid. Men jag hade ingen bil och orkade inte ordna det på annat sätt. Maskinen har använts som torkställning istället.
Ungarna har fått order om att diska all sin disk själva. Med resultatet att de alltid har en massa disk ståendes på sina rum. Ett tag fanns det inga glas alls i köksskåpet och jag gick iväg och köpte nya.
Idag kom Jocke hem med en ny maskin. Killarna sken upp som solar och gick in på sina rum för att "rensa upp". Nu har jag inte plats för alla glas. Det är överfullt!

Jag bara älskar våren!

Meningen var att jag skulle ta en bild på vitsippsmattorna i en park ute i Obygden. Men jag hade inte med mig kameran. Dagen efter åkte vi dit, men då föll ljuset från fel håll och jag upplevde inte samma "magi".

Denna ensamma blomma fanns i en liten bergskreva mitt inne i stan. Tyvärr blev det inte riktigt som jag ville med kortet. Men vad kan man begära av en liten mobilkamera?

Helgen har bara varit jobb varvat med slötid i Obygden. Det är skönt att åka hem till Jocke och bara "vara". Inga barn, inget städ och inga måsten. Jag vet inte hur jag ska klara mig när vi väl bestämmer oss för att flytta ihop och han säger upp sin lägenhet.

Jag har varit ledig i 2 dagar, men har haft fullt upp hela tiden. Utvecklingssamtal med sonen igår. Sen dog min gamla bil. Jocke fick komma och bogsera. Sen åkte vi en sväng till Obygden. Där blev det en snabb fika med hans mamma och tre av fyra bröder. Eftersom vi var tvungna att samåka imorse var jag tvungen att gå upp 5.30 på min lediga dag.
Men jag kom till träningen idag. Det var kanon! Det tog mig sex månader att komma dit och när jag väl var där, ville jag knappt gå hem. Men jag tog mig ut och upptäckte då att våren kommit. Fick en snilleblixt och inhandlade grejer för grillen. Så middagen intogs utomhus. Mysigt, men ack så kallt!

Blodomloppet går om en månad. Det är ett lopp runt Slottskogen på 5 km. Förra året sprang jag och det var knappast någon höjdare. I år ska vi vara med igen. Men jag har inte tränat något alls. Bara rökt och ätit godis. Jag föreslog för mina arbetskamrater att vi skulle skippa löpningen och bara äta och dricka öl, med en liten promenad mitt i. De flesta hakade på. Vi bestämde att vi skulle ta med grillspett och annat gott.

Samma eftermiddag rök knappen på mina byxor. Jag har länge försökt blunda för att jag numer är ganska rund. Fast när arbetskläderna blir för små, då är det dags att vakna upp. Jag ändrade mig och talade om för alla att jag nu ska ligga i hårdträning i en månad, för att sedan kunna flåsa runt de 5 kilometerna. Ölen får jag sedan som belöning efter en väl genomförd prestation.

Nu är det bara hårdträningen som ska till. Jag har funderat i 2 timmar nu på morgonen. Men jag kom fram till att jag nog får börja imorgon. Idag behöver jag nog vila.

Jag kom körandes från jobbet i kväll, när en soffa kom flygandes på R45.
Bilen framför hade lastat en soffa på ett släp, men troligen hade de glömt att surra fast den. Min enda lycka är att jag numer lärt mig att hålla avstånd!

Idag var det en slapp söndag. På eftermiddagen var det dags för årets första fotbollsmatch. Trots solsken, träning och mycket uppvärmning hade vi en mycket arg målvakt med oss hem.

Vad gör man en regnig 1:a maj?
Jag hade planerat att ordna lite i trädgården och ställa ut trädgårdsmöblerna. Men det var inte alls lockande imorse. Vi funderade. Liseberg? Kolla demonstrationer på stan? Njuta av de 8 nyfödda på Borås djurpark? Nej, det kräver också bra väder. Det fick bli Ullared. Mamma hakade på och vi fick en trevlig utflykt. Det var mycket folk, men denna gången slapp vi den kilometerlånga kön.

Jag tänkte säga upp webhotell och allt. Tänkte slippa vissa genom att skriva under annan namn. Men jag glömde säga upp det och nu får jag betala för ett år till.
Då är det väl lika bra att tänka om. Kan ju lika gärna använda det jag betalar för. Fast jag lär ju knappast bli flitig här. Men ett och annat inlägg kommer nog att komma framöver. Det kanske nästan blir som förr.

Denna blogg är numer nerlagd.

Planen är att jag ska återkomma.

Dock inte som ehja.

Nytt liv- nytt namn!

Men det dröjer!

Just nu vill jag inte skriva om mitt liv.

Bara leva det.

I onsdags ringde dottern till mig på jobbet och sa:
"Mamma, Thyra är inte död, för hon kom nu!"
Liten och mager var hon. Kelsjuk och kontaktsökande, men vid liv!
Jag är naturligtvis jätteglad över att ha henne tillbaka.
Tanken på att hon skulle ha legat ute, ensam och döende är ingen rolig tanke.
Men att ha henne hemma ökar saknaden efter Johanna.
Thyra är en ständig påminnelse om henne.

Vyer från Obygden

... och jag som trodde jag var unik med mitt namn!

Nu är äntligen julen över. Det nya året har börjat och jag börjar längta efter ljus och förändring.
Det har varit en jobbig tid och det blev ju inte bättre med katternas död/försvinnande.
Jag har väldigt god lust att slänga ut granen och kasta upp julsakerna på vinden. Jocke sa dock nej. Då började jag mäta sovrummet för att få fram måtten till väggen som jag planerar att Jocke ska bygga där. När jag förstod att hans otroligt stora säng inte skulle få plats på vår sida av rummet, insåg jag att vi inte kommer att kunna flytta ihop i denna lägenheten. Ja, iallafall inte om han ska ha med sig några saker.
Jag satte mig istället och tittade på förlovningsringar. Ja, inte för att vi bestämt något. Mest bara för att ha koll... I flera timmer har jag nu suttit och kollat ringar. Jag är realist och inser att vissa saker inte kommer att ske. Men det är trevligt att fantisera en stund. Jocke låter mig hållas och verkade iallafall lite intresserad när jag visade vilka ringar jag hittat.
"30 000 kr!?! Jaha, vigselringen är medräknad? Ja ja, jag antar att det bara är för mig att börja jobba över då!"

I två dagar har vi bara slappat. På nyår drack vi lite blaskvatten och därför sov vi bort mestadels av nyårsdagen. Övrig tid har vi bara njutit av att göra ingenting.
Vi har försökt att inte tänka på vad som hänt med katterna, men det är inte lätt. Speciellt inte nu när vi kommit hem igen och vi hade hoppats på att Thyra skulle möta oss vid dörren.
Jag har nu forskat lite i vad Johanna kan ha blivit förgiftad av. Jag läste om katter som blivt förgiftade av glykol och som har haft samma symtom som henne. Jag får intala mig själv att hon fått i sig det pga av att någon bil läckt. Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att någon skulle ha förgifta mina katter medvetet.

Nu har jag duschat och klätt mig!

Vi skippar tråkigheterna här och åker hem till Jocke.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Slut och Ett Gott Nytt!

Igår var vi ute fr att handla en jacka till mig. Då ringer grannen och berättar att de hittat min katt illa skadad. Katten är troligen påkörd. Vi åker hem och hämtar Johanna, som skriker i plågor. Väl på Blå Stjärnan säger de att hon är så illa däran att vi bör fundera på att ge henne en spruta. Jocke ber dem att undersöka henne lite närmare innan vi tar det beslutet. De gav henne smärtstillande och syrgas. Efter undersökningen kommer veterinären in till oss och säger att hon kan ha blivit påkörd, men troligare är att hon blivit förgiftad. Med tanke på hennes tillstånd kunde han inte säga om några åtgärder skulle ge önskad effekt. Därför beslutade vi att låta henne slippa plågas. 15.45 tidgare på dagen var hon en frisk och kry katt. 19.58 var hon död.

Eftersom kattmamman Thyra varit borta i 6 dagar och det aldrig tidigare hänt. Går vi nu med obehagliga misstankar om att någon medvetet går runt och förgiftar katter. Frågan är bara vad Thyra genomgått i ensamhet.

Vi önskar er alla en riktigt

GOD JUL!

Jag har fått frågan: "HUR KOMMER DET SIG ATT DU INTE HAR NÅGRA ÅSIKTER OM NÅGOT ALLS NUFÖRTIDEN?"
Självklart har jag åsikter. Men det är som det brukar. När jag mår dåligt och grubblar, skriver jag ner det. Känner jag att hjärnan håller på att torka ihop av för lite stimulans, lägger jag mig i och motsätter mig allas åsikter. Allt för diskussionens skull. När jag mår bra struntar jag i datorn och bara njuter av livet. Det är vad jag gör just nu. Visst... ekonomin är lika skral som vanligt. På jobbet kommer sparbetingen haglande och vi får ändrade villkor. Jag får allt mer gråa hår och låren blir, pga för lite träning och för mycket choklad, bara slappare och slappare. Men... jag mår kanon!

Amore Vincit Omnia

Efter 2 månader med mig, ler han fortfarande.

Trots lite tid, många barn, liten lägenhet, få ensamma stunder

och mycket ältande med många analyser, så ler han!