Mitt i semestern! Inte mycket är planerat. Därför blir det korta utflykter. I lördags var vi i Trollhättan och tittade på vad de har att erbjuda. Förutom slussarna och vattenpåsläppet är det inte så mycket. I måndags klippte stora sonen häckarna. Jag och Tobbe skulle kratta och rensa ogräs. Det blev himla bra, trots att Tobbe smet efter några timmar.
Igår blev det en tur till Ullared. Jag och Becca sprang runt där i nästan sex timmar. Idag är det tvätt som gäller och packning inför minisemstern hos mormor.

En vecka har gått och barnen är hemma igen. Jag och Jocke var lite oroliga för hur vi skulle klara av att vara ensamma med varandra utan att någon annan alltid pockar på vår uppmärksamhet. Men vi klarade det galant! :)

Jag har jobbat sista dagen innan semestern. Inget är planerat, förutom ett besök hos mormor. Tanken är väl att jag ska börja röja i skåp och lådor här hemma, för att till sist kunna skapa plats för Jockes grejer. Med tanke på min samlar-mani och min förmåga att skjuta upp saker till nån annan dag lär det ta ett tag!

Igår vinkade vi av barnen. De är nu på väg till Ångermanland tillsammans med min fd. man. Store sonens flickvän är också med, så det är fullt i bilen. Jag kan inte direkt avundas dem den långa bilresan, men det är kul att att de gör nåt tillsammans.
Jag och Jocke satt ensamma kvar här igår med frågan: "Vad ska vi göra nu då?"
Om vi inte rymmer till Obygden, så är vi ju aldrig ensamma. Det var en ovanlig känsla.

Store sonen och hans flickvän hade planerat resan in i minsta detalj. De hade köpt myggmedel, huvudvärkstabletter och plåster. De hade packat bullar och smörgåsar till den långa resan. Till och med placeringen i bilen var noga planerad. Flickvännen var erbjuden placering i framsätet, men hon kunde inte vara utan sin älskling under så många timmar.

Jag tänkte jag skulle passa på att storstäda nu när huset är tomt. Sen drar vi nog till Obygden. Det kommer att kännas mindre ensamt då. :)

Nog finns det skäl att skriva! Tyvärr finns det dock ett större skäl att låta bli!
Mycket funderingar cirkulerar i mitt huvud. Lusten att skriva "av mig" är stor. Men samtidigt har jag redan ägnat mycket tid till att grubbla och vara ledsen över orsaken till att det blev som det blev. Jag har accepterat att det är som det är. Nu vill jag lämna det bakom mig och gå vidare!

Jag vill inte verka gnällig. Jag tycker verkligen att det är underbart med det vackra och varma vädret. Dock är det ingen hit att behöva jobba just nu! Men... jag har tre veckor kvar till min semester. Det ska bli underbart! Fast jag misstänker att det kommer att regna som aldrig förr! :)

Jag medger att jag inte är något vidare på att uppdatera. Men det händer absolut inget alls i mitt liv. Det är absolut inte till någon nackdel för mig. Jag trivs gott med att bara rå om mig själv och familjen. I 2 dagar nu har jag köpt grejer till och pysslat med min uteplats. Bara det ger mig en total tillfredställelse! Men nu är det iallafall en viss förändring på gång. Den 1:e oktober blir jag sambo. Ja, om inget händer innan dess förstås. Men vi har enats om att det är dumt att ha två boenden. Trots att det är så himla gott att bara sticka ifrån allt ibland.

Idag fyllde fyllde han år!

Mina söner ordnade tårtan.

Store sonen ringde och sa: "Du kommer inte att bli glad! Den är inte fin!

Jag köpte presenter. Ett par byxor och två båtar!

Han köpte en present till sig själv. Den kan både flyga och köra på grus. (hmm!)

Vi fick en fin kväll i solen.
Puss på dig, älskling!

Efter att ha jobbat helgen har jag en konstig vecka framför mig. Jag är ledig måndag, onsdag och fredag. Jocke fyller år på torsdag. Sen ägnar vi nog hela midsommarhelgen i Obygden. Planen är att han ska laga topplocket på sin bil. Jag ska sitta bredvid och muntra upp honom med jämna mellanrum.

Igår ringde dotterns tränare och undrade om Becca var på väg. Jag stod på jobbet och fattade ingenting. Dottern var på bowlingkalas i Kungälv och vi hade inte alls någon fotboll inplanerad. De hade nämligen träningsavslutning i torsdags. "Jo, men det är match i Kareby om en timme!", sa tränaren med lätt irriterad röst. Jag bad att få återkomma. Ringde exmannen som var på väg för att hämta hem dottern. Han fick svänga om mitt hem och hämta skor, benskydd och handskar. Min mamma stördes mitt i en middag hos grannen. Hon fick springa hem till mig och låsa upp. Fadern fick sen hämta dottern på kalaset, som turligt nog var slut, och med ilfart köra henne till matchen, som slutade 1-1.

Ibland är det körigt att ha koll på allt. Just runt skolavslutning är det hur mycket som helst. I år känns det dock som det aldrig tar slut. Fast Becca har haft roligt på allt hon har varit på nu. På onsdag ska de gå på VM-kval på Ullevi. Gissar på att hon kommer att tycka att det är häftigt som bara den.

Vi går i funderingarna på att flytta ihop. Det har vi ju gjort ett tag. Men hur löser man det praktiskt? Ska vi bo här i min lägenhet? Hyra större eller spara och köpa ett eget hus. Inget alternativ är bra. Vi har dock konstaterat att 88 kvm och sex personer inte är nåt att hurra för. Ja, jag har inte fått nya barn. Men sonens flickvän är här varannan helg. Just de helgerna går vi varandra på nerverna. Funderar man på att göra sig en macka, står någon redan vid skärbrädan. Vill man slappa vid tv'n är soffan redan upptagen. Blir man nödig får man lugnt knipa tills tonåringen är färdig i duschen. Det bästa hade nog varit om vi inte alls flyttade ihop. Det är himla gott att kunna fly till Jockes lägenhet i Obygden ibland.

I tisdags hade jag en kompis här. På väg hem märkte hon att vindrutetorkarna lagt av. Lite jobbigt i ösregnet med en febrig och trött 1½-åring i bilen.

I onsdags gick Rozies bil sönder. Hon blev sittandes utanför garaget kl. 6 på morgonen.
I torsdags sprack Jockes kylarslang. Hela helgen har tillbringats åt att leta upp en ny. De verkar inte finnas. Man kan väl inte direkt påstå att han ser fram mot att köra min gamla pärla. Jag får hoppas att nästa vecka blir en bättre bilvecka.

Becca har varit på cup i helgen. Hela laget har tillbringat tre dagar på Öckerö. Jag och Jocke var där och tittade igår. Det är faktiskt ganska spännande. Alla tjejer är jätteduktiga! På bilden står alla uppställda för lagfotografering. Min dotter är den skadade målvakten i mitten.

Idag var det skolavslutning för Becca. Store sonen slutade i fredags, den "lille" igår.
Under alla år som jag varit på skolavslutning på den här skolan, så har det regnat på nästan alla. Har det inte regnat, så har det iallafall varit kallt och blåsigt. Himla otur! Själv minns jag mina skolavslutningar med strålande sol. Eller så är det åldern och minnet som spelar mig ett spratt.

"Ibland när jag tittar på dig ser du ut som när du var liten. Jag blir så glad då... för att det är du som sitter här med mig."

Idag var jag ledig. Pga av tre dagars semester har jag nu ledigt i 6 dagar. Idag sov jag länge. Sen satt jag i solen. Tog en tripp till torget och shoppade upp mina pengar. Det blev lite kläder och blommor till uteplatserna. Sen blev det åter igen en stund i solen. En alldeles perfekt dag alltså!

När man tänkt springa Blodomloppet ska man börja träna i god tid. Man ska äta ordentligt.
Man ska tänka på att det vora bra att kunna andas under loppet. Därför bör man dra ner på cigarretterna. Man får inte glömma att det är viktigt att dricka innan, under och efter loppet.

Jag gjorde nästan allt rätt!
Jag åt ordentligt och gick upp 4 kg. Jag har inte köpt ett paket cigg sen i januari. Jag röker upp Jockes istället. Jag drack rikligt och ordentligt innan loppet. Först lite vatten. Sen några svaga cider med smak av Kaktus-Lime. Inför startskottet tog jag i ordentligt och ökade styrkan till 7,0. (dock inte kaktus-Lime).

Det enda som jag egentligen gjorde fel var att jag glömde träna!

Två arbetsdagar kvar, sen har jag semester och ledigt i nästan en vecka. Jocke kan dock inte vara ledig, eftersom han började på ett nytt jobb idag. Men vi får helgen jobb- och barnledig!
Annars inte mycket nytt. Ang föregående inlägg så har jag en hel del att fundera på och ta ställning till. Jag vill väl egentligen inte ta några beslut, utan bara hoppas att saker löser sig med tiden.

Någonting har hänt!
Jag vet inte vad och inte varför.
Men som vanligt blir jag fundersam och ledsen.
Jag vet inte vad jag ska tro.

Beccas lag behöver pengar till cuper och annat. En av föräldrarna arbetar på Memira, ett företag som utför ögonlaser och linsbytesoperationer. Om vi lyckades samla ihop 10 personer som gick på ett informationsmöte, så skulle laget få 5000 kr. Det blev fler än 10, så nu är lagkassan tryggad.

Jag tyckte att det skulle bli intressant att lyssna. Någon gång kanske man skulle kunna skrapa ihop pengar, så att man kan slippa allt jobbigt med linser och glasögon.
Min mamma ser mycket dåligt och vad jag kunde utläsa av informationsbladet så skulle hon inte kunna genomgå sådana behandlingar. Hon har -14 och det stod att de behandlade patienter med max -10 i synfel. Men hon följde med för att säkert veta att vi uppfyllde kravet på närvarande.

Jag fick reda på att jag inte är en kandidat för ingrepp, eftersom jag bara ser på ett öga. Skulle något inträffa så mister jag ju synen helt. Mamma däremot skulle kunna bli en utmärkt patient.
Kul för henne! Men lite grinig blev jag. Inte för att jag skulle ha råd att göra det. Men det hade varit kul att åtminstone kunna ha det som alternativ.

Nu får jag satsa på att blåsa upp tuttarna istället.


Ps! Är det någon som är intresserad av en gratis förundersökning, värde 300, så har jag en värdecheck.

Vi funkar himla bra ihop!

Men politik är inget som vi bör diskutera vid middagsbordet.

I Göteborg och Trollhättan har muslimerna egna moskéer.

I Kungälv har kurderna en egen parkering.

Jag brukar inte titta på Efterlyst. Mest för att min dotter inte gillar ljuden i programmen. Men idag tittade jag av en händelse. Leif GW Persson gav minst två kängor till Leif Silbersky. Sen gav han sitt svar på varför man gått ut med Mats Alms och Ragnars (Trippelmördaren) namn, men inte Landskronakillens. Jag undrar om han får någon skit för sin talarlust idag. Kolla reprisen om ni missade det.

Dotterns skola håller på med något mästerskap, eller vad man kallar det. Alla elever ska genomlida fyra idrottsgrenar, löpning, simning, cykling och nåt mer, sen får de en medalj. Idag cyklade de 1,8 mil! Beccas kompis skulle beskriva loppet efteråt.
"Först gick det upp, sen upp och ännu mer upp.
Sen hade vi drickpaus och sen var det bara uppför!"
De är bara 10 år och jag är imponerad av deras prestation.

Just nu är det en massa schemapyssel på jobbet. Inte huvudbry att lägga nåt schema. Bara en massa tryckande på datorn. "Måndag 31/5 Anna EAT" "Tisdag 1/6 Greta BOK" osv, osv!
När jag kommer upp på avdelning säger folk: "Jaha, du är på kontoret!", med en ton av att jag skulle göra mig märkvärdig. De skulle bara ana hur jäkla tråkigt jag haft det de sista arbetsdagarna. Enda trösten i tristessen är när Jocke ringer från sitt jobb för att få sällskap under sina rökpausar.

Helgen har tillbringats i Obygden.
En riktigt bra helg med massor av utevistelse.

Varje gång jag har varit gravid har jag tappat hår just ovanför tinningarna. De första två gångerna växte det ut igen. Kanske inte helt, men ändå så att jag inte såg kal ut om luggen lade sig fel. Sista gången hann det inte växa ut igen, innan mitt liv fullständigt raserades. 5 år av extremt dåligt mående satte sina spår. Under några år hade jag väldigt mycket finnar och besvärades av talgkörtlar och bölder. Mitt hår blev tunnare och tunnare. De kala fläckarna var under en tid väldigt stora. Men sen stannade det upp. Nu tror jag banne mig att jag håller på att få tillbaka håret. Det måste ju betyda att min kropp har återhämtat sig. Nu återstår bara ångestattackerna. Sen är jag som ny!!

Idag kom den efterlängtade lönen!

Under 1½ år har jag varit utan diskmaskin. Den gamla gick sönder när det fortfarande var garantitid. Men jag hade ingen bil och orkade inte ordna det på annat sätt. Maskinen har använts som torkställning istället.
Ungarna har fått order om att diska all sin disk själva. Med resultatet att de alltid har en massa disk ståendes på sina rum. Ett tag fanns det inga glas alls i köksskåpet och jag gick iväg och köpte nya.
Idag kom Jocke hem med en ny maskin. Killarna sken upp som solar och gick in på sina rum för att "rensa upp". Nu har jag inte plats för alla glas. Det är överfullt!

Jag bara älskar våren!

Meningen var att jag skulle ta en bild på vitsippsmattorna i en park ute i Obygden. Men jag hade inte med mig kameran. Dagen efter åkte vi dit, men då föll ljuset från fel håll och jag upplevde inte samma "magi".

Denna ensamma blomma fanns i en liten bergskreva mitt inne i stan. Tyvärr blev det inte riktigt som jag ville med kortet. Men vad kan man begära av en liten mobilkamera?

Helgen har bara varit jobb varvat med slötid i Obygden. Det är skönt att åka hem till Jocke och bara "vara". Inga barn, inget städ och inga måsten. Jag vet inte hur jag ska klara mig när vi väl bestämmer oss för att flytta ihop och han säger upp sin lägenhet.

Jag har varit ledig i 2 dagar, men har haft fullt upp hela tiden. Utvecklingssamtal med sonen igår. Sen dog min gamla bil. Jocke fick komma och bogsera. Sen åkte vi en sväng till Obygden. Där blev det en snabb fika med hans mamma och tre av fyra bröder. Eftersom vi var tvungna att samåka imorse var jag tvungen att gå upp 5.30 på min lediga dag.
Men jag kom till träningen idag. Det var kanon! Det tog mig sex månader att komma dit och när jag väl var där, ville jag knappt gå hem. Men jag tog mig ut och upptäckte då att våren kommit. Fick en snilleblixt och inhandlade grejer för grillen. Så middagen intogs utomhus. Mysigt, men ack så kallt!

Blodomloppet går om en månad. Det är ett lopp runt Slottskogen på 5 km. Förra året sprang jag och det var knappast någon höjdare. I år ska vi vara med igen. Men jag har inte tränat något alls. Bara rökt och ätit godis. Jag föreslog för mina arbetskamrater att vi skulle skippa löpningen och bara äta och dricka öl, med en liten promenad mitt i. De flesta hakade på. Vi bestämde att vi skulle ta med grillspett och annat gott.

Samma eftermiddag rök knappen på mina byxor. Jag har länge försökt blunda för att jag numer är ganska rund. Fast när arbetskläderna blir för små, då är det dags att vakna upp. Jag ändrade mig och talade om för alla att jag nu ska ligga i hårdträning i en månad, för att sedan kunna flåsa runt de 5 kilometerna. Ölen får jag sedan som belöning efter en väl genomförd prestation.

Nu är det bara hårdträningen som ska till. Jag har funderat i 2 timmar nu på morgonen. Men jag kom fram till att jag nog får börja imorgon. Idag behöver jag nog vila.

Jag kom körandes från jobbet i kväll, när en soffa kom flygandes på R45.
Bilen framför hade lastat en soffa på ett släp, men troligen hade de glömt att surra fast den. Min enda lycka är att jag numer lärt mig att hålla avstånd!