Idag på min Facebook:

Fast W borde ju vara nöjd med hur hans sida poppar fram på de mest oväntade ställen.

Dottern har fyllt år. Hon firade först med pappa och stora släkten. Vi passade då på att göra allt vi måste få gjort innan månadens slut. Jag hann dessutom med ett 40-årsfirande. I söndags firade vi Becca med ett bowlingkalas för henne och hennes vänner. Smidigt för mig och ganska kul för dem. Gårdagen var ganska turbulent. Jocke skulle på jobb i Ystad och skulle möta upp folk kl. 05.00. Först försov han sig, sen valde bilen att stendö mitt på leden. I vild panik fick jag rusa upp och köra ner min gamla harv, för att bogsera bort hans bil till första bästa parkering. När det väl var avklarat åkte jag till jobbet och upptäckte att jag hade med mig hans mobil. Suck, pest och stön! Men nu är han i Ystad och har sovit en natt i Wallanders polishus. Jag njuter av min lediga dag och får absolut ingenting gjort!

En kram mellan två "vänninor" på min parkering förut fick mig att fundera lite på hur långt folk kan gå. Inte åsynen av två kramandes kvinnor, det kan vara gansa mysigt. Men när jag vet vad som sagts och när jag vet vilka hemligheter som finns, så kan jag tycka att kramen var ganska osmaklig. Hur stor brist på vänner jag än hade haft, hade jag aldrig sjunkit så lågt att jag hade låtsas tycka om en person jag fört bakom ljuset och talat illa om i fem år.

I söndags frågade mamma om jag hade pratat med min bror. Nej, det hade jag inte gjort. På natten körde jag henne till flygplatsen. Då frågar hon igen om jag pratat med brodern.

"Nej, inte nu heller!"

"Nähä... nä, jag bara undrade"

Jag fattade att det var något, men eftersom klockan var 4 på natten orkade jag inte dra saken vidare. I går ringer så lillebror och frågar:

"Har du pratat med mamma?"

"Jo, jag körde henne till flyget. Vad är det du vill berätta?"

"Jaha... så hon kunde inte hålla tyst?

"Jo, det gjorde hon. Men jag fattar ju att det är något."

"Ja, men då vet du ju!"

Visst anade jag!

"Nä.. vaddå?"

"Ja, mamma ska bli farmor. Du blir faster i mars. Ja, det det kommer alltså en bebis då!"

Store sonen och hans flickvän kom hem nyförlovade i fredags.
Vi mötte dem i dörren och hann gratta hastigt.
Förlovningspresenten kan ju ha varit att vi tog med lillebror till Obygden, så att de fick lägenheten för sig själva.

Jag har råkat nämna för min exmake att jag har farhågor att hans nya kvinna kanske lurar honom i vissa avseenden. Jag tror inte att mina frågor är annorlunda än andras. Men min fd svägerska har uttryckt sin åsikt i saken och det är att jag är avundsjuk. "Genom sig själv känner man andra!" Min son berättar detta för mig och jag frågar honom (och mig själv) "Vem är jag avundsjuk på?" och "På vilket sätt har jag lurat den fd mannen?" Jag borde skratta åt det, men jag blir tyvärr bara upprörd. Är det någon som vet vad jag gick igenom innan allting verkligen brakade loss, så var det min fd. svägerska. På den tiden var det bara exmannens släkt som visste vad som egentligen pågick i vårt hem. Flertal var de gånger de fick komma och hämta mig, för att han inte skulle slå mig mer. Efter att det riktiga helvetet började, så tog svägerskorna avstånd från mig med orden: "Det spelar ingen roll vad han gjort mot dig eller mot oss, han är vår bror."
Det är den brodern som i vuxen ålder slagit minst en av sina systrar och som vid flertal tillfällen hotat dem. Det är också den brodern som hotade sin då 13-åriga systerdotter med att förstöra hela hennes liv. Är jag avundsjuk på hans nya kvinna? Nej, knappast! Däremot är den mannen far till mina barn. Sårar den nya kvinnan honom eller på något annat sätt förstör hans liv, då går det ut över mina barn. De mår inte bra av att ha en förälder som inte mår bra.