Flera timanställda har klagat över att de inte fått ta del av de engångsbelopp som betalats ut under året. Jag funderade lite på det och bestämde mig för att kolla avtalet. Visst skulle de få del av dessa summor. Enligt avtal skulle de få 3,60 per arbetad timme.
Jag tänkte gå ner till chefen och skälla lite. Det vore ju för jäkligt om inte våra timanställda får det de har rätt till. Men jag hade is i magen och bestämde mig för att ha mer på fötterna först. Därför ringde jag upp en av dem som framfört sina klagomål.
Jag frågade om hon var säker på att hon inte fått nåt i juli.
"Jag vet inte! Men jag tror inte det. Fast helt säker kan jag ju inte vara", sa hon.
"Jag brukar inte titta på lönespecifikationen. Jag bara kollar slutsumman".
"Men kan du ta fram den och se efter nu?"
"Nej, den har jag nog slängt!"
Jag fick henne att avge ett nyårslöfte om att spara dessa lappar i framtiden. För de kan vara bra att ha.
Efter ett visst letande hittade hon faktiskt flera lönespecifikationer.
"Oj, jag visste inte ens att jag hade dem kvar!"
"Står det något om engångsbelopp?"
"Ja, jag fick tydligen det i juli, ser jag nu"
Samtidigt som jag tackade min lyckliga stjärna för att jag inte gick ner till chefen med tuff attityd, kunde jag meddela personen i telefonen att hon skulle få lite mer pengar i januari.
Ibland händer det positiva saker även här och trots att man är lite sjuk!

Gårdagen var lugn och jag gjorde inte mer än att tvätta bort en enorm tvätthög.
Idag gick jag tidigare från jobbet. Jag mådde inte alls bra. Mycket trött och frusen. Efter 6 timmars sömn vaknade jag och kurade ihop mig i soffan. Då kom brodern med nya flickvännen. Ja, bättre tillfälle kunde man ju knappt tänka sig. *ironi* Både jag och hemmet såg ut som efter en vild fest. Kattlådan och disktrasan luktade. Men flickvännen var söt och trevlig och min bror verkade riktigt förälskad.
Nu har jag varit uppe i snart 4 timmar och skall återgå till sängläge.

Så blev det Julafton igen!

Jag önskar Er alla

en riktigt God Jul!

En särskild hälsning vill jag ge till P-O.

Jag älskar dig!

Puss!

Nyduschad och fräsch gick han och lade sig.
Humöret var på topp
Efter en stund kommer han upp igen.
Smått irriterad.
"Det är bajs eller choklad i sängen."
"Oj!", sa jag. "Jag måste ha tappat en chokladbit när jag låg och läste sist."
Efter byte av lakan och lite tvätt var allt frid och fröjd.
Tills han kommer upp igen. Skitsur!
"Chokladbiten hade fastnat på mitt ben, så nu är lakanen smutsiga igen."
Efter tvätt kommer han ut, om möjligt än mer sur.
"Luktar jag?"
"Vad ska du lukta? Det var choklad, inte bajs."
"Ja, men har jag duschat vill jag lukta rent. Inte choklad!
Jag förbjuder dig att äta i sängen igen."
"Du kan väl inte förbjuda mig att äta i min egen säng?
"Jo! Det här är ju läbbigt. Du får inte äta i sängen igen."
"Äh, du får inte ligga i min säng igen. Jag ska bädda till dig i förrådet!"

Så som svar på frågan om vi ska flytta ihop, så kan vi bara svara:
Nej, det är omöjligt för jag är en sängätare och han är en grinpelle som inte vill lukta choklad!

Dottern har kommit underfull med att hon inte är odödlig.
Hela helgen har varvats med tårar och frågor, typ:
"Mamma, slår inte mitt hjärta konstigt?"
Ikväll har det varit besvärligt att somna.
Stora tårar har rullat. Tänk om hon slutar andas.
"Min ena näsborre är täppt! Hur ska jag kunna andas då?"

Dottern och jag var ute i förrådet och hämtade granen i kartong.
Väl inne klippte hon upp snörena för att packa upp den.
Förskräckt skriker hon:
"Men mamma, det är fel! Granen är ju av plast!"

Jag brände mig på kokande socker. Hela handen och halva tutten höll på att stryka med. Men tomtarna blev söta och pepparkakshuset fint.
Frågan är om jag ska nöja mig med Aloe Vera Gelly eller leta upp "dunderpillren" som grannen slängde i soporna?

En person, som länge lidit av epilepsi, fick på sin arbetsplats ett anfall. Ambulans tillkallades och den person som ringde larmcentralen talade om att det i detta fallet var en känd sjukdom.
Något av det första den ene av ambulansteamet frågade var:
"Har han problem med... *gör en hävande rörelse med handen*?"
"Om han dricker? Nej, absolut inte!"
Efter en stund påpekar någon att den sjuke har en medicinburk i fickan.
"Jaha!", sa ambulansmannen "Knaprar han?"
"Nej, som vi sa när vi ringde så har han haft epilepsi länge och får medicin för detta. Det är den medicinen han bär med sig!"
"Ja", sa ambulansmannen och slängde upp väskan, så att dess rem slog mot den sjukes redan mörbultade och blåslagna panna. "Det verkar ju stämma."
All heder åt ambulanspersonal de gör vekligen ett beundransvärt arbete. Men denne person har troligen jobbat för länge och sedan länge förlorat sin förmåga att känna empati.

Imorse skulle bilen in på verkstaden. Tidigt skulle jag upp på min lediga dag.
Klockan ringde och jag bara klev i mina kläder. Först i bilen, på väg ner, vaknade jag till. Väl hemma igen upptäcker jag att jag haft två olika skor på mig. En svart och en brun. Pinsamt!

Läste i Aftonbladet om en kvinna som hittade en okänd man i soffan.
Ja, jag är inte alls förvånad.
Jag vet en som hittade en naken man på sovrumsgolvet.

Satt och slötittade i min egen blogg och hittade bilder på hur köket och hallen såg ut den 15 december förra året. Lustigt nog tog jag nästan exakt likadana bilder idag.

Typiskt! När man har som mest att göra, har man minst ork.
Hela förra veckan var jag orkeslös.
Allt jag kunde göra var att se fram mot helgen och ledigheten.
Sure! Fredag visade sig bli ganska barnfri. Ja, två av barnen var borta.
Den tredje föredrog att vara ensam hemma med flickvännen.
Jag och P-O åkte därför till "Freeport" vid 16-tiden. Jag var på jakt efter en jacka.
Trots att det var folktomt, som vanligt, tog det sin lilla tid att vandra runt.
Efter att ha kört hem honom, var jag hemma vid 22.30. Tittade på utröstningen i "Idol" och stupade sen i säng.
Jag sov som en död i 12 timmar. Sen var det fullt ös hela dan. Ut och handla. Julljus och gardiner. Glögg och pepparkakor. Sedan snabbt hem för att börja med adventstöket. 21.30 åkte vi upp i mörkaste skogen och plockade granris. Hem och sätta upp det, för att sedan återgå till stöket. Vid 4 stupade jag i säng igen.
Idag vaknade jag vid 11 och fortsatte stöka. Sonen, som suttit och knåpat med hemsidan hela helgen, börjar bli klar och jag övertalade honom att föra över sin gästbok till den nya sidan.
"Jaha.... hur gör man då?"
"Jag ska visa!"
Med resultat att jag blev sittandes i timmar med den förbannade gästboken. Ja, det hade inte tagit riktigt så lång tid om jag hade vetat vad jag gjorde.
Klockan 16 hoppade jag in i duschen, för att kunna möta grannarna i dörren, när de skulle dyka upp 16.30. Vi hade bestämt att fira advent med vedeldning, mashmallows, glögg och pepparkakor. Planen var att det skulle bli skitmysigt.
Strax innan 17 dyker Rozie och Ronja upp. Båda var riktigt sura. Inte blev de gladare av att nästa familj hade somnat på soffan.
"Ont om tid!"
Luften gick typ ur en. Alla kom tillslut, med mysfaktorn var lite borta tyvärr. Ja, så mycket mysfaktor man kan få sittandes vid en eld när regnet öser ner.