Utställningen i konsthallen i Alingsås har väckt ilska hos Kd. De vill lägga ner den.
Det som upprör är bilderna på nakna människor som har sex i olika former.
Det går inte för sig enligt Kd.
Bilden på den nakna kvinnan som håller i en hästpenis är dock okej.
”(…) det är ju en av de mest naturliga egentligen kanske(…) Det sker ju inte heller bakom stängda dörrar Det sker ju faktiskt ute i naturen. Och det har faktiskt då väldigt naturlig förklaring att den inte känns på samma sätt provocerande, som pornografi eller sex mellan två människor då, som man står och tittar på.”
Tja… vad ska man säga?

Efter att ha haft mer ledigt än jobb de sista två veckorna, har jag lyckats med konststycket att vända på dygnet.
I natt har jag suttit med släktträdet som jag sen länge lovat att göra. Nu efteråt kan jag bara känna mig glad åt att vi inte är pigga på att föröka oss i denna del av släkten. Jag är en av dem som har flest barn.
På min pappas sida däremot är det tvärtom. Med tre barn har man bara börjat.
Pappa har sammanlagt 7 barn med tre olika kvinnor. Förhoppningsvis har han inte skaffat nåt med sin senaste kvinna. Mina systrars mamma, pappas första fru, har sex barn. Alla är flickor och fyra av dem är släkt med mig. De har alla, precis som jag, skaffat barn tidigt och har nu minst tre på man. Jag har nöjt mig med mina tre, men jag misstänker att jag kommer att bli moster ett par gånger till.

I övrigt så går det mot ljusare tider. Igår hade mina krokusar hittat upp ur jorden. Eftersom jag gav bort min telefon till sonen, kan jag dock inte fota dem. Men de kommer ju nästa år också. Vad som dock uteblivit i år är den årliga myrinvasionen. Jag brukar alltid få in myror i grovköket i januari. Troligen är de nöjda med vädret och föredrar utelivet, eftersom kylan inte hittat hit i år.

Total hjärnsläpp!
Jag lovar att komma tillbaks,
när hjärnan åter är i bruk.

Mitt solskensbarn fyllde idag

15 år!

Grattis!

På tal om åldersnoja... Nu har jag köpt min första antirynk-kräm.

Satt och "bläddrade" bland tidningarna och hittade nyss denna artikel.

Min första tanke när jag såg den var:

"Oj, vad ska hans pappa säga?"

Det mest uppiggande med artikeln var dock att han gift sig med en 26 år äldre kvinna.

Där kan man snacka ålderskillnad!

Äntligen är dessa två dagar över!
Jag har haft två dagar med intensiv hjärntvätt.
"Vad kännetecknar en god ledare?"
"Hur får man gruppen att känna samhörighet?"
"Hur får man även 'Fjärmaren' att känna sig delaktig?"

Jag har fått höra att om man möter en person som är elak mot en, kan det faktiskt säga mer om den personen än vad det säger om mig. (Haha W, hur ska du ta dig ur det?*kollar lite på vad han skrivit på denna blogg de senaste tre åren*)

Vi har fått öva på ledarskap i gruppsammanhang och vi har fått prova på att ge positiv "feed-back" till våra gruppmedlemmar.
Jag ringde Rozie och sa detta. På uppmaning levererade hon genast 5 positiva saker om mig. Jag har ännu inte återgäldat detta. Men kan ju passa på att göra det nu. För det är ju inte så att jag inte kan komma på det. *host*
Rozie är:
Hjälpsam
Noggrann
Ärlig
Viljestark
Har lätt att få kontakt med människor
(Vilket ibland kan göra mig lite avundsjuk, då jag lätt får tunghäfta i nya sällskap.)

Jag bad P-O säga positiva saker om mig och fick naturligtvis svaret:
"Du är gullig!"

Dagen har mestadels tillbringats i sängen. Det var en lagom trist och regnig dag för en slappardag.
Hade det inte varit för ett samtal med exmaken, hade dagen varit ganska bra.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat byta plats med Thyra. Inga bekymmer, bara att finnas till.

Sonen ville ha kinamat.
Jag ville ha en fin pussbild på telefonen.
P-O ville ville bara jäklas.
Som straff för detta hamnar han nu på bloggen. :)

Läste häromdagen att Tito Beltran inte tycker om maten i häktet och anser sig illa behandlad. Därför ska han riva sitt svenska pass. Min första tanke var:
"Jaha? Varför då? Tror han verkligen att vi skulle bry oss?"

Det ska iallafall bli intressant att följa rättegången och se vad konsekvenserna blir.

Idag fick jag min nya mobil. Jag vill så gärna ha en kameramobil. Orkade inte vänta på att jag skulle ha råd att köpa en 5 megapixelskamera, utan nöjde mig med en 3,2.

Vi får se om jag lyckas ta bättre kort med den, än vad sonen gjorde när han fotade mig för en stund sedan.

Idag har jag gått en utbildning för blivande samtalsledare.
Jag skall tydligen snart hålla egna cirklar om vardagsrehabilitering.
Å ena sidan tycker jag att det är skitspännande.
Å andra sidan funderar jag på om jag verkligen är rätt person att bli samtalsledare.
Men som en person på kursen sa: "Du är ju här, så någon måste ha tyckt det!"

Idag har jag startat min "Spara pengar/bilen/miljön"- period. Dvs jag åker buss till och från jobbet och låter bilen stå hemma i garaget. Det främsta skälet är ju bensinpriset.
Det andra skälet är att jag är livrädd att stå utan bil i sommar. Det är bara att erkänna för mig själv att jag gick på en blåsning och köpte en rishög. Bilen är fixad, skattad och besiktigad. Men fler fel kvarstår. Det läcker in någonstans och jag tror att det är från hjulhuset. Jag ska alltså "spara" bilen och bara använda den till det allra viktigaste. Till våren, när det är varmt, skall jag lägga mig under och leta rosthål.
Funkar lokaltrafiken som den gjorde idag, så är det en baggis att åka buss. Det tog 55 minuter att ta sig till jobbet - med bil tar det vanligtvis 30 minuter. Men jag vet, av tidigare erfarenhet, att det inte alltid funkar så smidigt. Men laddar man med en mugg kaffe och en bra bok, så kanske det känns okej ändå.
Om jag kommer spara in några pengar? Tja, det får väl visa sig.

Berättade för exmaken att jag tillbringat dagen med att handla tillsammans med en transsexuell kvinna. Han skakade på huvudet och sa:
"Fan, vilka underliga människor du umgås med nu för tiden!"
"Vaddå menar du?"
"Ja, detta och sen din kille..."
"Min kille?"
"Ja, vad ser han hos en gammal tant som dig? Du är ju skitgammal jämfört med honom!"
"Ja, jo... det är sant."
Exmaken känner att han har nått en öm punkt hos mig och spinner vidare:
"Jag ska fråga honom vad han ser hos dig, nästa gång jag träffar honom!"
"Jo, gör du det. Men han har fått den frågan förr."
"Jasså? Av vem då?"
"Av mig först och främst. Tror du inte att jag också funderar på det ibland?"
"Jo, men vad säger han?"
"Nä, inte så mycket. Bara att han älskar mig som jag är."
"Jasså? Jaha... jaja, men bara så du vet så kommer det inte att hålla."

Är det konstigt att självförtroendet vacklar ibland?

En bok har försvunnit ur min bokhylla. Märkte det för någon vecka sedan, men trodde att barnen kunde ha lånat den. Ja, inte för att läsa den, men kanske för att pallra upp nåt, eller så. Jag tänkte att den nog kommer fram.
Men det gjorde den inte. Dess plats i bokhyllan lyser fortfarande tom.
Jag börjar fundera på om den, precis som min mugg på jobbet, helt enkelt utvecklat små ben och promenerat iväg. Skulle någon se en bok av Eino Hanski promenerandes på små ben, så är den troligen min.

Nåt som är jobbigt är att komma hem till någon och upptäcka att man stigit rätt in i ett gräl. Inget behövs att sägas. Stämningen är tryckt och man märker att man egentligen inte är önskvärd där och då.
Vad gör man?
Har man kommit på oanmäld snabbvisit, kan man ju enkelt bara framföra sitt ärende och gå därifrån.
Har man däremot blivit inbjuden, så står man där med massor frågor.
"Vad bråkar de om?"
"Är mitt besök anledningen till trätorna?"
"Vad gör jag nu? Ska jag fråga vad det handlar om?"
"Borde jag tacka för mig och gå? Är inte det oartigt?"
För den besökande blir stunden bara jobbig och obehaglig.

Det är väl samma om man jobbar ihop med två stycken som har en relation. Så länge de är vänner går det an, men vad händer när allt inte är lika rosenrött?
Jag och P-O har försökt att hålla låg profil på jobbet. Vi har lovat varandra att inte låta vårt förhållande gå ut över arbetet. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte för mig, som ibland är ganska grälsjuk. Men jag tror att vi skött oss ganska bra under det år som gått.
Idag utökade vi detta löfte till att inkludera våra bekanta.
Promenerar någon rätt in i vårt gräl, så ska vi försöka hålla god min. Iallafall tills den värsta ilskan lagt sig och man kan avfärda hela bråket med orden: "Vi var lite oense!"

Stod själv och tittade på fyrverkerierna vid 12-slaget. Grubblade då på om det inte var mer än vanligt. Hela kvällen har det smällt och skjutits raketer.
Kan man se på nyårsfyrverkerierna var vi befinner oss på konjunkturkurvan?