Nåt som är jobbigt är att komma hem till någon och upptäcka att man stigit rätt in i ett gräl. Inget behövs att sägas. Stämningen är tryckt och man märker att man egentligen inte är önskvärd där och då.
Vad gör man?
Har man kommit på oanmäld snabbvisit, kan man ju enkelt bara framföra sitt ärende och gå därifrån.
Har man däremot blivit inbjuden, så står man där med massor frågor.
"Vad bråkar de om?"
"Är mitt besök anledningen till trätorna?"
"Vad gör jag nu? Ska jag fråga vad det handlar om?"
"Borde jag tacka för mig och gå? Är inte det oartigt?"
För den besökande blir stunden bara jobbig och obehaglig.

Det är väl samma om man jobbar ihop med två stycken som har en relation. Så länge de är vänner går det an, men vad händer när allt inte är lika rosenrött?
Jag och P-O har försökt att hålla låg profil på jobbet. Vi har lovat varandra att inte låta vårt förhållande gå ut över arbetet. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte för mig, som ibland är ganska grälsjuk. Men jag tror att vi skött oss ganska bra under det år som gått.
Idag utökade vi detta löfte till att inkludera våra bekanta.
Promenerar någon rätt in i vårt gräl, så ska vi försöka hålla god min. Iallafall tills den värsta ilskan lagt sig och man kan avfärda hela bråket med orden: "Vi var lite oense!"