Efter att ha haft mer ledigt än jobb de sista två veckorna, har jag lyckats med konststycket att vända på dygnet.
I natt har jag suttit med släktträdet som jag sen länge lovat att göra. Nu efteråt kan jag bara känna mig glad åt att vi inte är pigga på att föröka oss i denna del av släkten. Jag är en av dem som har flest barn.
På min pappas sida däremot är det tvärtom. Med tre barn har man bara börjat.
Pappa har sammanlagt 7 barn med tre olika kvinnor. Förhoppningsvis har han inte skaffat nåt med sin senaste kvinna. Mina systrars mamma, pappas första fru, har sex barn. Alla är flickor och fyra av dem är släkt med mig. De har alla, precis som jag, skaffat barn tidigt och har nu minst tre på man. Jag har nöjt mig med mina tre, men jag misstänker att jag kommer att bli moster ett par gånger till.
I övrigt så går det mot ljusare tider. Igår hade mina krokusar hittat upp ur jorden. Eftersom jag gav bort min telefon till sonen, kan jag dock inte fota dem. Men de kommer ju nästa år också. Vad som dock uteblivit i år är den årliga myrinvasionen. Jag brukar alltid få in myror i grovköket i januari. Troligen är de nöjda med vädret och föredrar utelivet, eftersom kylan inte hittat hit i år.
30 kommentarer:
Anledningen är ganska enkel.
Min åsikt är att man skall ta hand om de barnen man har.
När han blev tillsammans med sin nya kvinna, vände han ryggen till mina 4 systrar, endast av den anledningen att den nya kvinnan är svartsjuk på hans tidigare liv.
Till skillnad från mig hade de haft en god relation till honom hela livet och inget bråk låg till grund att han en dag bad dem att aldrig höra av sig mer.
Min mamma sa att jag borde vara glad att det inte bara var mig han vände ryggen till när hans kvinna bad honom - fru nummer två i mitt fall. Det är jag inte. Jag tycker att han beter sig skamligt!
Jag vet anledningen till att han gjorde så!
Vad det gällde mig, så har jag brev där han förklarar sitt beteende. Vad det gäller mina systrar så var de nästan vuxna när han bröt kontakten med dem. Deras förhållande hade funkat genom två skilsmässor och andra problem. Med deras mamma fanns också en god relation.
Jag förstår varför du skriver som du gör. Det du gör är ditt val och det får du ta med din dotter senare. Precis som min far fick ta min ilska och min besvikelse för många år sedan.
http://www.expressen.se/debatt/1.1027127/080131-darfor-angriper-forvirrade-unga-man-sina-ex-fruar
Jag har ännu inte läst artikeln du länkar till, men jag vill ändå bara tillägga en sak i den fråga vi tidigare diskuterat.
Jag vet att de flesta av dagens män VILL ha rätt till sina barn och vill ha rätten att kunna vara förälder.
I mitt fall är det dock så att min far INTE VILLE ha mig. Han ville inte att jag skulle födas och han ville absolut inte vara min förälder. That's a fact!
Det säger ju sig självt att vår relation inte kan bli annat än pissig.
Mina systrar är dock önskade och efterlängtade barn. De föddes i äktenskapet och han var delaktig i deras liv fram tills den dagen då han flyttade ihop med sin nuvarande kvinna. Då systrarna alltså var nästan vuxna.
Vad jag skriver om i mitt inlägg är alltså MIN relation till min far och min önskan om att han inte ska skaffa fler barn.
Jag dömmer alltså inte ut alla män och alla fäder. Inte heller gav jag mig in i några tyckanden och låtanden ang vårdnads-/umgängesfrågor.
vem är du att sätta dig tii doms över andras liv och om de ska ha barn eller inte?
Herregud!
Jag har rätt att tycka att han är en olämplig förälder. Vad jag däremot inte kan göra är att hindra honom. Men man kan ju hoppas att han använder sitt sunda förnuft. Vilket jag tycker att du också ska göra. Förresten är det lite fjantigt att nu "gömma sig" under en anonym signatur!
Kolumnen: Sure, en besökare de sista två timmarna och plötsligt två att diskutera med.
Jo, jag kommer ihåg debatten på Kolumnen när du kritiserade 14-isen, jisses vilket liv det blev.
Jag tror att Ehja har svårt att se saker ur annan synvinkel än sin egen, men det är svårt i såna sammanhang
Jag tycker det är synd att du grupperar folk i olika kategorier och ber mig tala om vad jag tycker om just en liten grupp och hur de skulle fungera som föräldrar.
Alla är vi individer och alla har vi olika förutsättningar och olika kvalitéer. Vi ska bedömmas efter det. Inte om vi är kvinnor, män, förståndshandikappade eller har kramp i vänster fot.
Det är DU som är urbota dum. Den enda jag dömt ut är MIN far, ingen annan! Jag har inte satt mig över någon, förutom MIN far. Jag har aldrig sagt att han inte får lov att skaffa fler barn. Jag ÖNSKAR, för de kommande barnens skull, att han avstod.
Som jag skrev i min föregående kommentar:
"Den enda jag dömt ut är MIN far, ingen annan!" (Är väl bäst att skriva det igen, för du verkar ha svårt att fatta!)
Ang vad jag skrev till dig, så står det just exakt: "Jag förstår varför du skriver som du gör."
Jag har inte alls satt mig till doms över dig. Men jag kan förstå att man behöver argument för sitt agerande och ständigt behöver brottas med sitt samvete om man befinner sig i din situation.
Jag dömer dig inte, eftersom jag vet att du eg. inte har några rättsliga skyldigheter.
Wojne wojne...ni träter ju som ett gammalt gift par ni två...
Det Ehjas far har gjort tycker jag är oförlåtligt. Så gör man bara inte. Vad som än händer så är man sina barns far. Det finns inga ursäkter alls för att överge. Egoister ska avstå från att skaffa barn.
Ja, herregud! Jag säger detsamma. Tack och lov!
Jag ger mig och hoppas att gubben skaffar fler barn, som sedan känner sig oälskade och övergivna av sin far!
Ja nu när jag tänker efter och lyssnar på kloka W så förstår jag ju att det är helt självklart att man ska få överge sina barn om man känner att man har roligare saker för sig. Det klart att det finns många vettiga anledningar till att överge ett barn. Det kanske är skrikigt och snorigt, den andra föräldern kanske är helt "kocko" och omöjlig att tas med, ja jag kan nu komma på en mängd anledningar.
Från 3 årsåldern klarar nog dom flesta ungar att äta själva. Dom kan ju gå rätt så bra i den åldern också. I stället för att leka i sandlådan kan dom ägna sig åt att hitta mat. Tänk att detta inte har slagit igenom ordentligt i Sverige ännu. Vilken frihet som nu väntar alla stressade småbarnsföräldrar.
Ärligt... Vad är det för fel med att hoppas att inte fler barn ska födas och sedan överges? Både jag och min dotter vet båda hur det känns. Man kan bara hoppas att så många som möjligt slipper det. Därmed sagt att jag också hoppas att det inte blir fler barn efter din far. Tillräckligt många har redan tagit skada av hans brist på "jävlar anamma" när nya frun tycker och tänker!!!
En del av myrjävlarna har flyttat till mig, det är därför du sluppit dem såhär långt... :(
*undrar* Ska man kasta sten i glashus?
Sen.... *undrar igen*... skrev inte jag i ett inlägg ovan: "Jag dömer dig inte, eftersom jag vet att du eg. inte har några rättsliga skyldigheter."?
Antar att ALLA har rätt till sin egen åsikt?
Skicka en kommentar