fredag 8 februari 2008

Ang vad som är för privat att skriva om på nätet, så har jag inga såna gränser för mig själv. Jag skulle nog kunna skriva om det mesta, tror jag.
Men när det gäller saker som berör andra, som också påverkar mitt liv, känns det inte alltid okej att skriva om det. Ibland känns det inte bra att skriva alls. Dels för att man inte vill skriva om det som faktiskt händer. Dels för att det känns betydelselöst och kan kännas respeklöst att skriva om triviala ting här, när livet förändras totalt för någon i ens närhet.

3 kommentarer:

mr. kolumnen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
ehja sa...

Nja... jag har väl inte börjat reflektera över sådant nu. Kände bara att jag inte kommenterat din fråga tillfredställande.
Eftersom denna blogg är typ av en dagbok för mig, så blir det automatiskt en del privata detaljer som avslöjas. Men allt jag skriver är noga övertänkt.

Vad det gäller den nakna sanningen, så känner jag att folk visst tål den. Men de får inte bli kränkta av det jag skriver. De måste också få chans att på ett ärligt och konkret sätt bemöta det jag skriver.

I vissa fall har jag skrivit om andra männsikor, då i omskrivining. Vad det gäller min privata sfär så skriver jag ibland om saker som hänt. Inbegriper det någon i familjen, så är det i samråd med dem som jag skriver det.
Ingenting i min blogg är skrivet utan att jag tänkt efter före.

mr. kolumnen sa...

... ja ja ja.... visst