Mitt liv har de senaste dagarna varit ganska normalt.
Ungarna mår bra. Sonens sår på halsen läker fint och ingen av oss har drabbats av influensa.
Jag blev illa biten av exmannens katt, när den fastnade i sekretären, men det har läkt ihop fint. Funderade ett tag på att kräva skadestånd för sveda och värk av exet, men insåg att jag fick vara glad om han hämtade katten alls.

För snart två veckor sedan fick jag en p-bot på jobbets parkering, trots att jag skrivit upp mig på besökslistan som man ska. När jag ringde P-O och, nästan gråtande, beklagade mig över detta -"Nu kan väl inget mer ont hända mig?"- lade bilen av!
Min fd. styvfar konstaterade att generatorn inte laddade batteriet och att jag därför borde byta kolen. Jag, som bestämt mig för att inte lägga ett öre mer på skitbilen, lade ut bilen på Blocket. Den såldes ett par timmar senare, för nästan inga pengar alls. Jag är många tusen kronor fattigare, men en lärdom rikare.
Vad lärde jag mig? Jo, köp aldrig bil av en utländsk man i Bergsjön.

Morgonen därefter skulle jag och sonen åka buss till sjukhuset och naturligtvis är bussen en halvtimme sen, eftersom Sverige drabbats av "snökaos".
Det snöfallet visade sig bara vara en förvarning om vad som komma skulle.

P-boten avskrevs eftersom jag faxat in mina bevis. Jag informerades dock om att jag skrivit fel registreringsnummer på listan.
"Nej, det har jag inte alls. Jag har det numret!" Då först ser jag att lapplisan skrivit fel på böteslappen och inser att jag aldrig hade behövt att oroa mig för den boten. Den var ju inte ens utskriven på rätt bil.

Rozie fyllde 36 år häromdagen. Ja, jag tror att det kanske är lite galet, eftersom jag tycker mig minnas att hon faktiskt firade exakt samma ålder förra året. Men, men... Grattis iaf! :)
Vi firade henne med en liten fest, eller vad man ska kalla det. Vi åt litet, drack litet och frös väldigt vid påskbrasan.

P-O dumpade mig för ett tag sedan. Jag trodde det var allvar och slängde hans tandborste och packade hans grejer. Han ångrade sig dock dagen efter. När vi berättade det för grannen, som P-O envisas med att kalla för Ulven, sa han:
"För mig kommer ni alltid att vara ett par."
Det var lite gulligt sagt av honom, tycker jag.
Att han sen tvivlade på min förmåga att bli oresonlig och arg, gjorde honom nog än mer poppis i mina ögon.
"Jag trodde du var en drömmande konstnärstyp, som bara läser böcker."
Ja, det är nog sån jag är egentligen. Det är bara omständigheterna som får mig att bli annorlunda. :)