I torsdags blev det operation. Var togs bort och kvar lämnades ett stort hål. Omläggning en gång per dag och antibiotika intravenöst tre gånger per dag. I fredags gavs ett halvt löfte om att han skulle skrivas ut idag, möjligen imorgon. Idag ändrades det till "om ett par dagar".
Men han mår så mycket bättre. Även om han har ett stort sår på halsen, så är smärtan ingenting nu mot vad den var förut.
Sonen är trött på nålar och provtagningar. Jag är trött på detta ständiga väntande.
Personalen är dock kanon. Just att man som anhörig räknas med till måltider och att det finns sängar att tillgå, utifall man vill sova över, är så himla skönt.
Jag har varit med honom mestadels av tiden, även om jag gett mig själv "permissioner", och längtar nu hem till vardagen och det vanliga "stöket".
Vi är fria att åka hem mellan antibiotikakurerna. Det finns ingen möjlighet att göra detta varje dag. Men både igår och idag har vi varit hemma ett par timmar på kvällen. Skönt!

Sonen har haft ett helvete dessa veckorna. Att han ändå lyckats hålla humöret och modet uppe är helt fantastiskt!