Dottern ville att hennes kompis skulle få sova över. Jag sa nej.
Hon började då gråta och skrika, i hopp om att det skulle få mig att ändra mig.
Jag skällde lite, men orkade inte bry mig tillslut och satte igång att pyssla med annat.
Det fick henne att i ilska stänga in sig på sitt rum.
Jag lät henne vara. Efter en ganska lång stund kom hon ut med en teckning.
Hon lade den på bordet och gick in på sitt rum igen.
Hon hade ritat mig och sig själv. Över oss, bredvid solen, stod det:
"Mamma är den snälaste som fins"
Som utropstecken var det målat ett hjärta.
Jag öppnade dörren till hennes rum för att tacka för den fina teckningen.
Till min förvåning steg jag då in i ett städat rum.
Snacka om att byta strategi för att nå sina mål.
Tyvärr för henne hjälpte inte det heller.