Idag var vi återigen hos tandläkaren. Dottern skulle bättra på en gammal lagning. På bussen hem stiger två killar i 16-årsåldern. De sätter sig längs bak. Plötsligt tvärnitar chauffören och skriker:
"Ta ner fötterna, annars åker ni av!"
Killarna ändrar ställning, men tar inte helt ner fötterna. På nästa hållplats går chauffören fram till dem och säger:
"Varsegod och gå av!"
Killarna reser sig inte, utan tjatar emot.
"Du kan inte slänga av oss!"
Chauffören står kvar och tjafsar med dem en stund. De vägrar fortfarande att gå av. Jag tycker att det är bra att hon reagerar på ett beteende, som även retar mig. Men jag funderar på vad hon ska göra nu när de vägrar att gå av. Hon kan ju knappast bokstavligen kasta av dem. Hon går tillbaka till förarhytten igen. Killarna sitter nöjt kvar.
Alla hör vi hur chauffören ringer efter hjälp. Hon lägger på och vi står kvar ett minut eller två. Sen reser sig killarna och stiger av, med orden:
"Åk vidare då, kärringjävel!"
Dottern viskar andlöst till mig:
"Oj, vad sträng hon var!"