lördag 25 april 2009

Jag har just läst Barack Obamas bok "Min far hade en dröm".
En rad i den gillar jag verkligen. Den avslutar ett stycke i boken som handlar om rasfrågan och lyder: "Vet du inte vem jag är? Jag är en individ!"

Jag blir ibland upprörd när folk vill vill förklara ens beteende eller åsikter med att man tillhör en viss grupp av människor. "Det säger du bara för att du är kvinna/feminist/ensamstående mamma!"

Varför ska jag in i en kategori?

Det är typ som: "Män är djur! Tycker inte du det?"
Tyvärr har jag hört liknande ord från andra än den Rox-kvinnan som satt i TV och fällde dessa ord.

Nej, jag tycker inte att män är djur. Som mamma till två blivande män och i min roll som dotter/syster/"flickvän" till andra underbara män, kan jag inte ställa upp på sånt trams!
Visst, statistik talar sitt språk. Biologi och miljö sitt. Men varje individ ska ställas till svars för sitt eget agerande.

Jag är kvinna, mamma, ensamstående. Visst är jag det! Men gör jag något, bra eller dåligt, så gör jag inte det pga att jag är något litet av det ovan. Jag gör det för att jag är en individ som är unikt formad av mina roller, mitt arv, min miljö, mitt eget tänkande och mina egna val.

2 kommentarer:

mr. kolumnen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Rozie sa...

You go, girl! *hejar på och håller med så att det visslar om det*