Idag är det 25 år sedan jag konfirmerade mig. Jag tänkte lägga ut en bild från den dagen. Men jag verkar ha städat bort alla kort.

Dagen började mycket bra. Den dalade lite mitt i. Men hämtade sig lite efter att jag rett ut saker och ting med dotterns fotbollstränare. Tur är väl det, annars hade jag nog inte kunnat sova inatt. Efter allt detta hoppas jag att hon blir minst i Pia Sundhage-klass.

Jag hatar att erkänna det, men när jag insåg att jag inte är en bra fotbollsmamma, önskade jag att jag hade en man. Ja, någon som kunde följa med dottern på träningar och matcher. Någon som inte är så socialt handikappad i dessa sammanhang som jag är. Nån som klarar av att min dotter får lite kritik och som kan prata lite svettigt med tränarna. Jo, hon har en pappa. Men det alternativet är knappast lämpligt, varken på idrottsplatsen eller hemma.

Så... jag efterlyser en fotbollsintresserad, engagerad man. Han ska ha stort tålamod med barn, katter och kvinnor som jag. Han får gärna vara lång och gullig. Det vore en fördel om han är ogift. (Vill ju inte riskera att bli som Kaninkokerskan nedan.)