Idag tänkte jag ställa en fråga som jag grubblat på ett tag.
Men jag tyckte att det var synd att förstöra stunden.
Nu i efterhand är jag glad att jag faktiskt tog vara på tiden, eftersom det troliga svaret på min fråga oinbjuden steg in genom dörren.

Hur länge ska vissa anse sig ha rätten och hur länge ska andra nöja sig med att massera tinningarna? Vad skulle jag göra utan min förstående och hjälpsamme son?
Han hade egentligen annat att göra, men tog med sig problemet ut, samtidigt som han mumlade:
"Det här är värt lite pengar va?"