Inatt var vi ute och körde på landsvägen mot Alingsås. Anledningen till att vi befann oss där är en historia i sig, som jag kommer skriva om när jag vet hur den slutar.
Men... Rozie var den som lurade ut mig och som tyckte att det skulle bli kul.
"Jo...", protesterade jag, "Men vägen är inte så rolig att köra i mörkret."
"Jo då, sa hon muntert. "Jag kan köra, om du pekar!"
Jag bestämde mig för att köra själv.
Efter en stund frågar hon:
"Jaha, och varför kör vi på den här otäcka vägen nu?"
"Men det är ju vägen mot Alingsås!"
"Men det visste ju inte jag! Det här är otäckt tycker jag! Jag är lite rädd nu faktiskt. Kör inte så fort!"
Vi körde vidare. Vi fick gjort det som skulle göras och åker hem igen.
Plötsligt stiger det ut något stort framför oss.
Jag noterade det och hann tänka: "Vad fan är det?"
Då skriker Rozie: "Åh, herregud. Det är vildsvin!"
Jo då! Framför oss har vi mamma, pappa och 3-4 kultingar.
Så jäkla häftigt!