Igår vinkade vi av barnen. De är nu på väg till Ångermanland tillsammans med min fd. man. Store sonens flickvän är också med, så det är fullt i bilen. Jag kan inte direkt avundas dem den långa bilresan, men det är kul att att de gör nåt tillsammans.
Jag och Jocke satt ensamma kvar här igår med frågan: "Vad ska vi göra nu då?"
Om vi inte rymmer till Obygden, så är vi ju aldrig ensamma. Det var en ovanlig känsla.

Store sonen och hans flickvän hade planerat resan in i minsta detalj. De hade köpt myggmedel, huvudvärkstabletter och plåster. De hade packat bullar och smörgåsar till den långa resan. Till och med placeringen i bilen var noga planerad. Flickvännen var erbjuden placering i framsätet, men hon kunde inte vara utan sin älskling under så många timmar.

Jag tänkte jag skulle passa på att storstäda nu när huset är tomt. Sen drar vi nog till Obygden. Det kommer att kännas mindre ensamt då. :)