Jag har varit hemma ett par dagar för att försöka "vila" höft och rygg. Det funkade väl si så där. Jag är bättre, men känner att allt inte är okej. Det är inte mycket att göra, men jag ska i alla fall till sjukgymnast på måndag.

Store sonen har haft svårt att "hitta rätt". Främst i skolan, men också i sitt val av framtid. Ja, han har väl inte sett så många valmöjligheter och känt sig ganska begränsad av flera olika skäl. I augusti hittade vi en lösning som kändes bra. Han började på ett lärlingsgymnasium. Det var verkligen i sista stund som det alternativet kom för oss. Sen dess har han äntligen börjat se ljust på framtiden. Han har hittat något som känns meningsfullt. Han har fått en praktikplats där han trivs och han går upp varje morgon!
Igår var jag på föräldramöte. Jag tänkte att det säkert skulle vara som vilket annat, trist föräldramöte som helst. Skolan är ganska liten och tyvärr var väl inte föräldrarna så många. Men det gav oss andra desto större möjlighet att få enskilda samtal med lärare och rektor. När jag insåg hur måna dessa människor var om just min son blev jag helst lyrisk. Jag bara älskade dem! Man kan ju knappast bli mindre lycklig när flera lärare frågar om jag tagit en titt i köket. "Det är din son som kaklat. Fasiken, vad duktig han är!"