För 7 år sedan åkte mormor, mamma och mina två kvarvarande morbröder till Tjeckien. Jag minns inte riktigt anledningen till att de var där, men de träffade iallafall mormors syskon med familjer.
Min mamma och hennes bröder är som syskon är mest. De kan aldrig hålla sams långa stunder. Andra kanske växer ifrån sånt, de gör det aldrig. Ibland är de riktigt barnsliga i sin strävan att vara den som vinner mormors gunst. Tex avskyr min mormor att man dricker alkohol. I Tjeckien är det dock inte så vanligt. Man bjuds på både "pivo" och supar titt som tätt. Då skvallrade dessa 50-åringar på varandra.
"Såg du inte att...?"
"Ska du säga som...!"
De åkte därifrån som värsta ovänner. Men innan de åkte hann de hälsa på min morfars syster. Morfar var en grym man, som ingen i familjen riktigt vill kännas vid. Allra minst hans barn. Men hans syster och hennes man är som folk är mest. De släktforskar och de ville ha lite hjälp med att fylla i släkträdet på den svenska sidan.
En av mina morbröder åtog sig uppgiften. Han fick en kopia på släkträdet och en del bilder.
Igår kom mamma och dumpade av det på mig.
"Kan inte du, som kan så bra engelska, fixa detta? De undrar nog vart vi tog vägen. Det har ju ändå gått 7 år."
Nu sitter jag alltså här och kan inte sluta titta på bilden av min morfars föräldrar på deras bröllpsdag- de gifte sig exakt på dagen 90 år före min äldste sons födelse.
Jag fascineras också av att jag är släkt med Jan, som föddes 1608.
Samtidigt undrar jag hur sjutton han kan vara son till Petr, som dog 1599. Det måste varit lite fel i kyrkböckerna. Eller?
2 kommentarer:
När man börjar släktforska är det ett tecken på…. Ja just det
Jo.... det var ju precis min tanke. Det var ju därför det var så bra att han gjorde det. Jag ska bara skriva i mina kusiners namn och födelsedate.
Skicka en kommentar