söndag 23 september 2007

"Ibland säger du så söta saker. Tänkte skriva om en gullig sak du sa igår."
"Ja, jag vet! Du skulle skriva det jag sa om att vi är varandras motsatser, men att vi ändå hör ihop. Som yin o yang. Det tyckte du va gulligt va?!"
"Öööh, ja, det tyckte jag!"
Nu sitter jag här och funderar på om han sa det för att han menade det eller om han bara har ett helt förråd av gulligheter att smöra mig med. För han kan verkligen leverera!

6 kommentarer:

kolumnen sa...

Kanske kommer du så småningom att privatlivet håller man för sig själv och ej är lämpat för blogg eller annan allmän beskådan, kanske kommer du även på varför, men det blir som sagt så småningom.

Anonym sa...

Min blogg läses av högst 10 personer. Den flitigaste läsaren är nog jag själv, eftersom detta funkar som en dagbok för mig.
Jag har kommit på att det inte är bra att lämna ut sitt privatliv för mycket. Därför lämnar jag inte ut namn eller bild på dem jag skriver om. Jag skriver ibland om händelser och saker som folk har sagt, till att passa mitt eget syfte.
Kolumnen har vid flera tillfällen sagt att jag har ett patetiskt liv. Det kan jag förstå att han tycker, om han tror att mitt liv är nedtecknat i denna blogg.
Självklart plockar jag saker som händer, men det är små fragmentariska händelser i ett fö ganska normalt liv.

Anonym sa...

Kul, tycker jag iaf, att ni säger söta saker som glädjer andra! :D Värre när allt som vissa andra häver ur sig bara är negativt och trist
:(

Anonym sa...

Sant... tänkte skriva om det förut, men orkar inte bry mig.
Men annars så har P-O bekräftat det jag trodde. Han har ett outtömlig förråd av gulligheter och är egentligen inte alls särskilt söt.
:)

Anonym sa...

Du vet, du är bara korkad som inte fattar allt som andra tänker. Du är helt enkelt inte bra på att läsa mellan raderna och gissa! Skriva kryptiskt går bra, men att komma med ett påstående eller en rättfram fråga verkar värre. Kanske gäller män i allmänhet och kolumnen i synnerhet?

Anonym sa...

Jag vet vad han vill ha sagt. Men orkar inte bry mig.
Han vill att jag ska medge att jag är en looser med ett patetiskt liv. Jag är för gammal för att ens kunna tro att någon ska tycka om mig, allra minst en man som är beydligt yngre än mig. Nu när jag ändå verkar ha en, så vill Kolumnen att jag ska inse att denna man endast har mig för en sak. Han tycker att jag framställer mitt liv bättre än vad det är.
Jag orkar som sagt inte bry mig. Jag vet hur mitt liv ser ut. Mitt liv är bättre nu, när kaoset har lagt sig. Mina ungar mår så bra de kan må efter omständigheterna. Jag själv har ett lugn nu, som inte funnits på många, många år.
Anledningen till att jag skriver om P-O och hur gullig han är, är endast av den anledningen till att jag ofta förvånas över att han kan vara så gullig, snäll och omtänksam mot just mig.
Ja, inte bara mig för den delen. När han en hel kväll undrat var Rozie tagit vägen, frågar jag vad han vill med henne egentligen.
"Nja... ingenting. Men hon är din vän och jag vill inte att hon ska känna att hon är bortstött bara för att jag är hos dig. Ska vi gå över och titta på Idol hos henne istället?"