Min yngste son oroar sig alltid inför utvecklingssamtalen i skolan. Alltid kommer frågan:
"Tror du att du kommer att bli arg nu, mamma?"
Jag svarar som alltid:
"Jag vet inte! Är det något du inte berättat?
"Nä... men ändå...!"
Denna gången misstänkte jag att jag eventuellt skulle få nåt att fundera över.
Jag tycker mig känna att han inte pluggar som han ska och provresultaten har inte varit riktigt vad jag förväntat mig.
Men... lärarna säger som de brukar:
"Det går fint. Inga problem. Han kan mer än han tror."
När han själv nämnde provresultaten sa de:
Nja, så dåligt är det ju inte. Vi vet ju att du kan.
Tja... vad ska man säga?
Store sonen satt en dag och kollade på sin elevsida på nätet.
"Va? Jag har fått MVG i ett test på idrotten! Jag visste inte ens att det var ett test."
"Hur kan du inte veta att det är ett test?"
"Jag lyssnade väl inte. Bara gjorde det jag skulle"
"Bra, fortsätt så!"