Tänk er en storstadsbuss som är full med folk.
Tänk er fyra platser som är vända mot varandra.
På två av dem sitter det två tonårstjejer mittemot varandra.
De är kompisar på väg till stan. Den ena tjejen sitter med fötterna på sätena.
Hon har en telefon med tillhörande högtalare och de sitter och njuter av musiken.
På en hållplats kommer det två kvinnor och sätter sig bredvid dem. Den ena kvinnan fick putta undan foten för att ens få plats på sätet. Tonårstjejen, som foten tillhörde, rörde inte en min. Hon sitter och bläddrar bland låtarna på mobilen. När hon hittar en bra låt höjer hon den redan höga volymen. Folk runtom börjar se smått irriterade ut. En kvinna böjer sig fram och frågar:
"Skulle du kunna sänka volymen?"
Flickan rör inte en min. Istället för att sänka höjer hon ytterligare.
Nu börjar andra också reagera. Från flera ställen hörs kommentarer.
En kvinna med utländsk härkomst frågar dem om de inte har fått någon uppfostran hemma.
"Har ni inga hem kanske? Är det därför ni måste sitta på bussen och lyssna på musik?"
Då reagerar båda flickorna.
"Vafan är det med er? Vi gör väl vad vi vill!?"
Den första kvinnan säger:
"Men måste ni höja när vi ber er sänka? Vad får ni ut av att reta folk på detta sättet? Nu har ni ju retat upp halva bussen."
Flickorna tittar leende på varandra.
"Vi gör väl fan vad vi vill. Jävla kärringar!"
Den utländska kvinnan kokar bakom dem och säger det värsta hon kan komma på.
"Ni sitter ju här och beter er som grisar."
"Jaha? Å hur fan ska vi kunna vara grisar när vi är människor?"
"Det kanske beror på hur ni beter er!"
Kvinnan som först bad dem sänka går fram och försöker ta mobilen ur handen på flickan. Hon får inte tag på den, men lyckas dra ur sladden till högtalarna.
"Vafan gör du? Jävla kärring!"
"Kan ni inte sluta nu?" Hon börjar gå fram mot chauffören.
Flickorna ler åter mot varandra och börjar åter leta efter bra låtar.
"De kanske inte gillar techno?"
"Nä, eller så är de bara rasister"
Kvinnan, som pratat med chauffören, kommer tillbaka och någon frågar henne om han kunde göra något för att få tonårstjejerna sluta terrorisera sina medresenärer.
"Nej, han kan inte slänga av barn." Hon böjer sig fram för att åter försöka ta telefonen. Samtidigt gick jag av. Jag har ingen aning om hur det slutade. Men jag blev närmast chockad av hur ouppfostrat ungarna betedde sig. Jag har aldrig sett något liknande förut.
På kvällen åkte jag spårvagn. Då satt det en man i 55-årsåldern med en ölburk i handen. Han körde en annan variant. Han lyssnade på musik i en gammal klumpig cd-spelare. Visst hade han hörlurar. Ingen hörde musiken. Men han sjöng med för full hals. Han vevade med armarna i takt och talade med jämna mellanrum om för andra vad det var han lyssnade.
"Det är E L O! Electric Light Orchestra! SKITBRA!"
Honom ville ingen sitta bredvid. Ingen bad honom heller hålla tyst.