I söndags blev han inlagd. Detta efter att en läkare sagt att han visste att det var en halsböld och att den måste tömmas på var. Vi kunde åka hem och vänta till måndagen, då de hade tittat på röntgenbilderna. När han uppfattade min osäkerhet bestämde han sig för att tömma den där och då. Jag sa att det var okej. Sonen tyckte väl inte det direkt, men lät det hända. I med lite tandläkarbedövning i kinden, sen fram med en stor spruta. Han gjorde två försök. Sonen klagade på smärta och läkaren insåg att han nog var ute på djupt vatten. Då först bestämde han sig för att själv titta på bilderna. "Ja, den ligger djupare än jag trodde! Vi gör så här... Han får läggas in!"
På måndag morgon bestäms det att han ska opereras. En kvart senare ändrar de sig. Han får antibiotika 3 ggr om dagen, sen avvaktar man till tisdagen för att se om operation behövs. Fortfarande är de dock inte säkra på vad det är. På en vecka har man gissat på allt ifrån inflammerad muskel till döda lymfkörtlar. Just nu är diagnosen levande körtlar med ev några svåråtkomliga varhärdar.
På tisdagen anser läkarna att svullnaden gått ner. Både jag och sonen är lite tveksamma, men fogar oss. Ingen operation är på tal. Dock får han 6 timmars permission.
Fortsättning följer...