I lördags var vi hemma hos brodern på fest. Han och hans tjej har flyttat ihop och ville fira det. De hade lyckats få till det riktigt bra i lägenheten. Mest imponerande var att de skruvat upp sängen som en loftsäng. Rejält och stabilt var det. Jag har ingen uppfattning om hur många vi var, men någon sa att det var 12 i köket och lika många i rummet. Inte illa i en etta på 30 kvm.

Efteråt gick vi ner till Pustervik, där det spelade något band.
Jag vet ju inget om sånt. Men P-O påstod att jag vickade lite på höfterna. Själv dementerar jag det, eftersom jag är tondöv. Troligen var det nåt som kliade bara. Men det var trevligt den lilla stunden vi var där.

Nu har jag varit hemma med sjuka dottern i två dagar. All ledighet som inte är självvald är ganska trist. Jag gjorde ett försök att städa ur köksskåpen, men tappade lusten efter hälften.
Nu är det 11 dagar kvar. Saknaden är olidlig!