Idag har mina tankar gått till Wojtek och hans fru, Darunée.
I 7:e graviditetsmånaden dog deras lille pojke.

Vad kan man säga till dem i denna stund?
Det finns inget som kan lindra den smärta de känner idag.

Vi, som inte gått igenom en liknande förlust, kan inte veta hur det är.
Men kanske kan vi föreställa oss.

När man föder gör man det för att ge liv.
Barnen ger en hopp om evigt liv.
Tanken på livet man ger och får, gör att man klarar av att uthärda smärtan.
Men hur ont gör det inte då, när man vet att döden redan hittat ens lille?