Sonen hade ett arbete i svenskan om han skulle ha hjälp med.
Han skulle välja en av texterna som han fått av läraren och skriva lite om den.
Han tog första bästa ur högen och sa:
"Jaha... Esaias Tegnér. Det är nog lätt."
Jag slängde en blick på texten och suckade.
"Fasiken va tråkig den är!"
Jag tog upp ett annat papper och började läsa högt:

"Ack, du min moder, säj vem dig sände
just till min faders säng!
Du första gnistan till mitt liv upptände;
ack, jag arma dräng!

Blott för din låga
bär jag min plåga,
vandrar trött min stig.

Du låg och skalka
när du dig svalka,
brann min blod i dig.

Du bort haft lås och bom
för din jungfrudom,
för din jungfrudom."*

Sonen tittade på mig och log.
"Den tyckte du var roligare va?"

(*Fredmans Epistel nr 23)