Varför väljer svenska män strutsmetoden när de vill avsluta en relation?Jag har inte haft väldigt många relationer, men jag tycker mig ändå ha märkt att män med utländsk härkomst har en rakare kommunikation vid uppbrott. Känner de att något är fel, eller om det inte utvecklas som de vill, säger de oftast det. Man får ta en del obehagliga sanningar, men då vet man iallafall vad man har att rätta sig efter. Man kan dessutom bemöta deras argument och kanske få svar på de frågor som uppbrottet ger. De är ofta inte rädda för en diskussion.
Svenska män däremot...
De älskar en, ända tills de plötsligt försvinner. De slutar att höra av sig. Är inte anträffbara någonstans. Ofta är man ju inte dummare än att man fattar vinken. Men man känner sig ganska liten och kränkt av ett sånt beteende. Var jag inte värd mer än så?
Man vet ingenting. Inte ens hur man ska bete sig om man råkar stiga in i samma affär som vederbörande. Ska jag hälsa eller bara låtsas som om jag inte känner honom?
6 kommentarer:
Dessa konflikträdda svenskar... Tycker mig se att det gäller oss alla i större eller mindre grad. Själv kan jag avstå från att säga en sanning för att slippa såra och förklara mig. Det är nog så de flesta av oss gör. Dock tycker jag det är illa när det först heter t ex -"du får mig att vilja leva" och därefter så hör man inte av samma person efter något missförstånd eller annat. Då var man inte mycket värd och orden han sa ganska tomma...
Visst, känslor är flyktiga, men från att dela alla stunder som är möjliga till att inte ens höra av sig? Stora svängningar där man inte hinner med själv. Nej, man bör lämna med värdighet och visa respekt för den man lämnar genom att åtminstone erbjuda en förklaring.
Vad gäller huruvida man ska hälsa eller bara låtsas att man inte känner honom; är det han som dumpat på ett oväntat och omoget sätt så är det bästa att inte visa att man känner honom (det gjorde man ju uppenbarligen inte)
Nja... smicker och fint prat är nog gemensamt för alla (män). Kan man hålla sin kvinna nöjd och glad, medan man själv är intresserad av henne, får man vad man vill ha utan tjat och krångel.
När man kan få sex på annat håll går man bara vidare. Det kan man eftersom man aldrig har menat ett ord av det man sagt till tjejen ifråga.
Skillnaden är bara att svenska män smyger bort utan ett ord och vågar inte ta konflikten. Den med annat ursprung har, enl min uppfattning, en rakare stil.
"Det funkar inte. Jag drar!"
Självklart känner man inte personen i en sån situation som jag beskrev i inlägget.
Men det skulle kännas konstigt att ignorera en person som man känt på det mest intima sätt under en lång tid och som man en gång var beredd att ta in i sitt liv endast av den anledningen att man älskade honom.
Jag hoppas att jag inte råkar ut för det! :)
den 1 december 2008 22:23
Oavsett om det handlar om kärlek, hormoner eller bara om manligt och kvinnligt, så är lögner och tystnad inte ett juste sätt att dumpa någon.
Det finns lögner som kan skona och det finns vita lögner. De kan vara okej att dra till med. Men att bara försvinna utan förklaring är skit.
Jag vet av erfarenhet att dessa män inte bara gjort så mot mig. Det är ett genomgående beteende genom deras liv.
Ang. att jag skulle ge mig ut på köttmarknaden igen, så kan jag ärligt säga att jag vill ha "något riktigt". Men eftersom jag aldrig träffar på det, så lägger jag ner.
Jag har också tröttnat på att ödsla tid och energi på personer, som sedan försvinner ur mitt liv som dammtussar i vinden.
Jag, Thyra och Johanna kommer sedan gå här som gamla steriliserade nuckor och fräsa åt alla män som kommer i vår väg. Både katter och människor.
Så det så! :)
Hehehe, bra! Fräs på bara. ;)
Skicka en kommentar