Jag bakar kanelbullar och kakor.
Store sonen hjälper mig att göra tårtor.
Dottern springer runt och hjälper till med lite av varje.
Jag ber lille sonen att skala potatis.
"Nej, jag fyller år imorgon och behöver inte hjälpa till!"
"Men det är ju imorgon! Skala potatis nu!"
"Nä... orkar inte!"
En timme senare kommer han ut i köket för att hämta mat.
Han suckar högt när han måste gå runt mig.
Jag sopar golvet som avslutning på flera timmars bakning.
Väl framme vid kastrullen utbrister han:
"Va? Ska vi ha ris till kalopsen?"
"Ja, det var ju ingen som ville skala potatis."
"Ah.. men! Det kunde ju du ha gjort!"
Ibland funderar man vad de (läs: tonåringar) grundar sina idéer på.
Är det för att jag är hans mamma som jag är den givne att skala potatis?
Kan det vara så att han anser mig vara den som är bäst på att skala potatis?
Är deras selektiva perception mer selektiv än andras?
Valde hans hjärna att sortera bort hela "Mamma har mycket att göra"- grejen?
4 kommentarer:
Hehehe! Ingen som fattar vad du skrev alls... *S* Jag såg inte att du beklagade dig, snarare att du konstaterade läget!
Ojoj! Det var väldans vilken duktig och huslig man du verkar vara. En hejare på barnuppfostran är du också. *imponerad*
Du har ett barn som du lämnar hos mamman när det passar dig och dina behov. Papparollen axlar du när du själv känner för det.
Men... det är bra att du "lär" mig grunderna i föräldraskap.
Jag får förtydliga de saker du påtalar som fel i mitt inlägg.
" 'efter en timme kommer han ut för att hämta mat'. Vadå!? Är alla hemma, vilket de ju tycktes vara äter man väl en gemensam måltid, eller är det ett hotell du har?"
Förtydligande: En timmer efter att jag bett honom skala potatis kommer han ut i köket.
Han bär den sedan ut i storarummet där vi andra också ska samlas för gemensam måltid.
Anledningen till att köksbordet inte används till detta ändamål är att det är belamrat med nybakade kanelbullar.
Tyvärr är mitt kök inte utrustat med avlastningsbänkar, utan bordet måste användas till detta ibland. Som tex vid storbak.
"Du har väl inte mer att göra än någon annan. Ren myt detta med mycket att göra. En västerländsk åkomma. Och har man så mycket att göra så hinner man oftast inte att laga mat och den frysta färdiga maten slår alla rekord i försäljning. Det säljs mest fryst mat i norden av samtliga länder! Bläää!"
Det som serverades i mitt kök igår var kanske inte så gott, men dock en hemlagad kalops.
Nej, jag har inte mer än andra att göra. Men du borde ju som en vuxen normalbegåvad man också inse att ibland är tiden knapp. Igår fanns det saker som skulle hinnas med innan det var dags för mat och säng.
Eftersom jag inte ville att barnen skulle behöva äta maten i sängen, så kände jag mig stressad att få maten klar i tid.
Konstigt och märkvärdigt? Nej, inte alls. Men det är så det är i fullt vanliga familjer ibland.
Nu står min son, idag 16 år, och skivar falukorv till en hemlagad Korv Stroganoff.
Jag tycker att jag ganska klart och tydligt, utan skäll och bråk, tydliggjorde för honom att om man inte hjälps åt kan inte saker alltid bli som man vill.
Det verkar faktiskt som om det gick hem.
Skicka en kommentar