Nyår var ju rolig! Nja... nästan inte alls. Men den var lugn. Rozie, jag och barnen skålade in det nya året med Pommac. Vi gick runt i området för att spana efter uppståndelse. Men vi märkte, när vi kom hem igen, att vi inte hade behövt att gå så långt. Närmsta grannen hade ett fyllebråk med sin gubbe. Han ville troligen gå för att hon ljugit. Hon grät och skrek för att bedyra sin oskuld och för att han inte skulle lämna henne.
Allt detta uppfattade vi när vi stod och smög bakom cypressen.

Hon, som närmar sig 60, har varit min granne i 16 år. Hon har aldrig gjort väsen av sig. Hon har levt ensam och har alltid haft sina 5 barnbarn springades i huset. För drygt ett år sedan träffade hon en man, som ser bra ut och verkar vara trevlig. Barnbarnen lös plötsligt med sin frånvaro. Troligen för att farmor hade roligare saker för sig, än att sitta barnvakt jämt och ständigt.
Jag blev förundrad över att man fortfarande bråkar om skitsaker när man närmat sig mogen ålder. Visst... man är samma person som man var när man var 20, men hormonhalten har ju dock sjunkit en aning hos båda. Fast det är klart... med alkohol i kroppen spelar väl hormonerna ingen roll.

Iallafall så verkade det ganska lagom. Bråket alltså.
Troligen ligger de nu och försonings...., ja, ni vet! :)

Innan tolvslaget satte vi oss och skrev brev till oss själva. Dessa skall läsas nästa nyår. I brevet skrev vi hur vi tror att vårt 2009 ska bli. Nu har jag breven i en låda, ordentligt förseglade. Vad jag skrev? Det får man veta nästa år.