Jag hann knappt börja återuppta bloggandet, innan vi fick fnurra på tråden igen. Ja, inte pga bloggen. Fast jag börjar nästan undra om jag funderar mer och blir mer grälsjuk när jag har bloggen aktiv. Ja, jag vet inte, men man kan ju undra.
Folk frågar vad jag gör nu för tiden. Ja, jag vet inte, men jag vet att jag inte hinner med det jag vill hinna med. Hela tiden måste jag prioritera och det gör mig galen. När jag jobbar brukar jag ta det lugnt efter jobbet. När jag är ledig vill jag hinna med allt.
Idag hann jag med en hel del, men var ganska frustrerad när jag ställde in skottkärran i förrådet nu ikväll. Jag hade god hjälp av killarna. De hjälpte mig att bära och olja in trallorna på baksidan. Jag hann dock inte få dem på plats som jag önskade, eftersom jag måste laga mat och ordna för morgondagen.
P-O ringde och föreslog att jag skulle skaffa mig en man.
Jag höll på att flippa!
"En man? Jag har varit gift. Inte fan har man fått hjälp i trädgården för det. Det brukar låta: 'Jag orkar inte! Måste träna! Måste jobba! Jag är trött! Kan du inte göra det en annan dag? Hur gör man?'
Nä... inte fan behöver jag en man!"
6 kommentarer:
Visst fan behöver du en man, men kanske inte för att få hjälp i trädgården.
Ni behöver inte oroa er! Jag har vad jag behöver! Jag är fullständigt nöjd!
Lite mer tid bara, så vore livet perfekt!
Bara för att jag inte tror att en man skulle kunna bidra till mer i min trädgård, behöver inte det betyda att jag platsar i FI.
Det finns andra ställen han kan vara behjälplig på. Tex på föräldramötet på fotbollsklubben eller på bilbesiktningen.
Jag syftar inte alls på något praktiskt, det klarar du så jättebra själv. Enda gången det brister må vara då det gäller ren och skär muskelkraft och då funkar det ännu så länge helt utmärkt med att be sönerna om hjälp. Nä, en man behöver du därför att du är kvinna rätt och slätt.
Skicka en kommentar