Min födelsedag har varit okej. Inget firande och ingen champange. Men det var så jag ville ha det. Vad som var viktigt var att folk kom ihåg mig och grattade mig. Det gjorde de. Förutom det fina paketet som jag fick av Lars innan jag åkte, kom det hälsningar via kort, sms, mail och på Facebook och msn. Är det något som betyder nåt så är det just det. Att folk minns och kommer ihåg mig. Presenter är roligt, men det betyder inte så mycket som en rad eller ett ord. Tack alla för hälsningarna! (Ja, W... du är typ den enda som inte hört av dig. Men jag antar att du är ute och firar din fru på hennes andra 30-årsdag, så du är förlåten.)

Men... barnen sov länge. Becca till 10, Tobbe till 11 och Joakim till 15. Det blev alltså ingen förmiddagstur till Chania. Men det hade nog inte gått ändå i värmen. Vi satt vid poolen för ingen av oss orkade med havet idag, ändå var vågorna nästan obefintliga. Men i poolbaren var det en clown som uppträdde till Beccas förtjusning. Hon fick också vara med i showen.

Framåt seneftermiddagen åkte vi till Chania, men hittade inte riktigt rätt, tror jag. Vi tyckte staden var trist och tråkig. Biltrafiken var otrolig och med tanke på att de inte har (eller följer) trafikregler här så kändes allt kaotiskt. Vi tog ganska snart bussen tillbaka.

Nu i kväll satt vi en stund i poolbaren och kollade på när folk sjöng karaoke.
Alltid lika pinsamt!