Mitt i semestern! Inte mycket är planerat. Därför blir det korta utflykter. I lördags var vi i Trollhättan och tittade på vad de har att erbjuda. Förutom slussarna och vattenpåsläppet är det inte så mycket. I måndags klippte stora sonen häckarna. Jag och Tobbe skulle kratta och rensa ogräs. Det blev himla bra, trots att Tobbe smet efter några timmar.
Igår blev det en tur till Ullared. Jag och Becca sprang runt där i nästan sex timmar. Idag är det tvätt som gäller och packning inför minisemstern hos mormor.

En vecka har gått och barnen är hemma igen. Jag och Jocke var lite oroliga för hur vi skulle klara av att vara ensamma med varandra utan att någon annan alltid pockar på vår uppmärksamhet. Men vi klarade det galant! :)

Jag har jobbat sista dagen innan semestern. Inget är planerat, förutom ett besök hos mormor. Tanken är väl att jag ska börja röja i skåp och lådor här hemma, för att till sist kunna skapa plats för Jockes grejer. Med tanke på min samlar-mani och min förmåga att skjuta upp saker till nån annan dag lär det ta ett tag!

Igår vinkade vi av barnen. De är nu på väg till Ångermanland tillsammans med min fd. man. Store sonens flickvän är också med, så det är fullt i bilen. Jag kan inte direkt avundas dem den långa bilresan, men det är kul att att de gör nåt tillsammans.
Jag och Jocke satt ensamma kvar här igår med frågan: "Vad ska vi göra nu då?"
Om vi inte rymmer till Obygden, så är vi ju aldrig ensamma. Det var en ovanlig känsla.

Store sonen och hans flickvän hade planerat resan in i minsta detalj. De hade köpt myggmedel, huvudvärkstabletter och plåster. De hade packat bullar och smörgåsar till den långa resan. Till och med placeringen i bilen var noga planerad. Flickvännen var erbjuden placering i framsätet, men hon kunde inte vara utan sin älskling under så många timmar.

Jag tänkte jag skulle passa på att storstäda nu när huset är tomt. Sen drar vi nog till Obygden. Det kommer att kännas mindre ensamt då. :)

Nog finns det skäl att skriva! Tyvärr finns det dock ett större skäl att låta bli!
Mycket funderingar cirkulerar i mitt huvud. Lusten att skriva "av mig" är stor. Men samtidigt har jag redan ägnat mycket tid till att grubbla och vara ledsen över orsaken till att det blev som det blev. Jag har accepterat att det är som det är. Nu vill jag lämna det bakom mig och gå vidare!

Jag vill inte verka gnällig. Jag tycker verkligen att det är underbart med det vackra och varma vädret. Dock är det ingen hit att behöva jobba just nu! Men... jag har tre veckor kvar till min semester. Det ska bli underbart! Fast jag misstänker att det kommer att regna som aldrig förr! :)

Jag medger att jag inte är något vidare på att uppdatera. Men det händer absolut inget alls i mitt liv. Det är absolut inte till någon nackdel för mig. Jag trivs gott med att bara rå om mig själv och familjen. I 2 dagar nu har jag köpt grejer till och pysslat med min uteplats. Bara det ger mig en total tillfredställelse! Men nu är det iallafall en viss förändring på gång. Den 1:e oktober blir jag sambo. Ja, om inget händer innan dess förstås. Men vi har enats om att det är dumt att ha två boenden. Trots att det är så himla gott att bara sticka ifrån allt ibland.