onsdag 10 oktober 2007

När jag skulle köpa min förra bil, i maj 2005, skulle jag ordna en nån typ av check på banken.
Jag åkte in till stan efter jobbet en dag, men tyvärr var banken stängd. Istället för att åka direkt hem, vandrade jag runt i affärerna ett tag.
Efter ett tag märkte jag att vart jag än gick, hade jag en kille gåendes efter mig. Han pratade högt och tydligt i sin mobil. Jag tog ingen direkt notis om det utan vandrade vidare in i en affär. När jag sedan går ut, blir jag stoppad av samma kille som artigt ber om ursäkt för att han stör. Men vet jag möjligen något bra ställe att fika på här i stan?
Jag blir helt tagen på sängen och mumlar något om att jag inte är den som fikar ute längre. Han säger att han tycker att det är synd och att han sett mig en stund tidigare och fattat intresse för mig. Skulle vi möjligtvis kunna ta en fika ihop?
Nu blev jag förvirrad och otroligt smickrad. Här stod en ung kille på max 25 år och tyckte att jag var värd att ödsla energi på. Jag som aldrig blivit uppraggad på stan förr.
Inte ens i unga år.
Jag finner mig inte riktigt, utan säger bara att jag har inte tid. Jag måste hem till mina barn.
"Jaha!" sa han. "Men kan inte jag få ditt nummer?"
Och jag, min dumma jävel, ger honom det.
Efter några dagar ringde han.
Då hade jag landat och insåg att detta inte var något jag ville göra.
Jag förklarade för honom hur läget var. Att jag inte var intresserad.
Han sa att det var okej. Men han ringde igen och igen och igen. Vid ett tillfälle ringde han när vi hade fest. Då, när jag var på örat, lyckades jag reta upp honom så pass att han slängde luren i örat på mig. Men... han ringde igen. Mellan alla dessa samtal skickade han sms. Ibland förstod jag att de inte ens var ämnade för mig.
"Älskling, kan du fylla på mitt teliakort?"
Jag har förklarat, både på telefon och via sms, att jag inte är intresserad. Men han fattar inte.
Vid ett tillfälle fick jag W att tala otrevligt med personen i telefon. Men trots att han upplevde detta som obehagligt, slutade han inte att ringa.
Men... sen jag bytte telefonnummer har han inte ringt. Allt har varit frid och fröjd!
Tills nu! Jag reggade mig på Facebook och nu har han hittat mig där.
Jag har 3 avvisade förfrågningar hittills.
Fan också.... hur länge ska du hålla på och jaga en person du bara sett vid ett enda tillfälle?

2 kommentarer:

Anonym sa...

I "min bok" kallas det för sjuklig besatthet och personer med sådant bör man akta sig noga för.

Tack för hjälpen/stödet natten till idag. Det blev lite roligare att ha ont med sällskap :)

Anonym sa...

Usch...sånt där är jobbigt! Hoppas att han håller sig borta!