Jag skulle sammanfatta allt som hänt omkring mig de senaste två veckorna. Det har varit en skottskada, bränder, sjukdomar och annat smått och gott. Jag surfar runt lite för att hitta bra länkar till allt.
I ett forum hade några diskuterat skottskadan, som 16-åringen fick här för ett par veckor sedan. En fråga som kom var: "Var bor ni egentligen? I Bagdad?"
Jag skrockar lite för mig själv och tänker:
"Nog för att det hänt en del här sista tiden, men det där var väl lite att ta i?"
Jag surfar vidare och hittar då uppgifter om att två av dem som var med i Malexander, hade tillbringat ett par nätter i detta området hösten 1998. Ett par hundra meter från mitt hem och mina barn sov Andreas Axelsson och Tony Ohlsson.
Nio år senare blir jag lite skärrad.
Vi ska ju inte ha sånt här. Vi flyttade ju hit för lugnets skull. För att barnen skulle få uppleva naturen. Skog, harar och hästhagar.
Men... tyvärr. Det ser inte ut så längre. Inte ens i min fantasi.
Även här ute mördas folk. Fullständigt oprovocerat kan man antingen bli överkörd eller beskjuten. Även här kan man drabbas hårt, om man inte faller i god jord hos andra.
Man kan ju även se förändringarna på andra sätt.
Numer när jag svänger in vid busshållplatsen, ser jag inte längre hästarna.
Bara en sönderslagen busskur.