Nu är det semester!
Jag tillbringade min första semesterdag i köket.
Jag bakade kanelbullar och tekakor.
Ja, som det syns på bilden, fick jag god hjälp av min dotter.

Igår fick jag återigen möjlighet att fundera på hur jag känner för en person som jag en gång var passionerat förälskad i. Vi träffades förra sommaren, då han ringde mig efter 2 år. Efter det mötet skrev jag följande i min blogg:

"Känslor är inga lätta saker. Får man inte möjlighet till ett riktigt avslut, gömmer man undan dem. Med resultat att de lever ett eget liv någonstans inom en och förskönas på nåt vis.
Det kan vara skönt att ha sådana känslor för någon/något. Det kan vara nåt positivt att plocka fram i svåra stunder.
Man förändras allt eftersom. Man blir äldre och klokare. Ens förutsättningar ändras. Men känslorna finns kvar och minnena blir ljusare för varje år som går.
Det kan vara förrädiskt, eftersom dessa känslor inte alltid kopplas till förnuftet.
De kan få en att handla impulsivt och ogenomtänkt.
Häromdagen insåg jag att känslor, handlingar och minnen som skapats under en period i mitt liv, inte kan kopplas med den som jag är nu. Det som var då, vill jag inte ha ogjort. Men det är avslutat. Jag är inne på ett nytt kapitel i mitt liv."

Igår lät jag mig inte luras av några gamla känslor och fantasifoster. Jag kom fram till samma sak som förra året. Jag tackade artigt men bestämt nej till att träffas. Dock måste jag medge att jag är ganska smickrad av att han fortfarande tänker på mig.

Den 21 juli 2006 togs ett beslut som drabbade mig hårt. Jag trodde att ingenting skulle bli som förut. Men nu, två år senare, kan man konstatera att det är just vad som hänt.
Allt är precis som förut!