Yes.. I'm home again! :)

Resan gick fint, förutom att dottern höll på att bli avslängd från tåget.

Ja, inte riktigt, men konduktören sa:

"Jag kommer ju inte att slänga av henne, men..."

Anledningen var att jag köpt ett fritidskort till dottern. Konduktören påstod att man måste ha fyllt 16 för att få åka på ett sånt. Jag var frågande, men tjafsade inte mot. Det retade mig dock lite att jag slängt ut 550 kr på ett kort som hon ej kunde använda.

Jag släppte inte tanken, utan fick telefonledes hjälp med att kolla upp det.

På Västtrafiks sida står följande: "Fritidsladdning gäller from 1 juli det år man fyller 6 år till dagen innan man fyller 20 år".
Så här efteråt kan man tycka att det var synd att hon inte slängde av oss. Då hade vi säkert hamnat i tidningen. :)Mormor mådde ganska bra. När jag hade varit där ett dygn och återkom efter en stund på stranden, tittade mormor på mig och frågade min mamma:

"Vem är det där?"

"Men, det ser du väl?"

"Nej... *tittar lite mer noga*... nej, jag vet inte vem det är.

Mamma talar om vilket barnbarn det är som kommit på besök och mormor ser nöjd ut.

"Jasså, hon har äntligen kommit!"

Vi fick två dagar på stranden och en dag på stan.

Jag träffade mina två morbröder. (Hade tre från början, men en av dem dog 1986.) I min släkt är vi inte speciellt kärvänliga. Det bekräftades när de såg sin systerdotter, som de inte sett på 2 år.

"Jasså, du har hittat hit?!"

En blick kastas på mina barn.

"Oj, vad ni har vuxit!"

Sen vänds åter uppmärksamheten mot mormors man, som är snickare och som besitter värdefulla kunskaper.

"Jo, som jag sa... vinkeln i det fönstret är fel!"

Iallafall... vi hade fina, soliga dagar.
Lille sonen ville inte smörja sig första dagen och brände sig ganska bra. Dagen efter var det annat ljud i skällan, men då var det försent. Därför åkte vi inte till stranden tredje dagen, utan nöjde oss med att gå på stan och ta ett dopp i gästhamnen.