söndag 2 november 2008

Jag har ju min kroniska "tandvärk", efter att tandläkaren förstörde nerven under visdomstanden som skulle dras. Ibland känns det bättre. Då behöver jag inte alls ta många Ipren. Ibland känns det sämre. Den sista veckan har jag haft väldigt ont och känner mig nästan som en pillerknaprare.
En tjej på jobbet sa att hon tycker sig märka att jag har mer ont när jag mår sämre av andra anledningar. Det kan ju stämma. Jag har ju inte mått speciellt bra efter förra helgen. Det gjorde ont att få sanningen på ett bräde sådär.
Men... jag mår faktiskt bättre än man kan tro. En liten gnagande sorg ibland, men jag känner ju att jag överlever detta med. Man kan ju tacka gudarna för att jag har fullt upp med jobb framöver. Alltså ingen tid att älta.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det där med att smärtorna ökar när man mår allmänt sämre stämmer ju på fler än dig. Den andra parten lider ju av samma typ av problem.
Tycker du har klarat av att se sanningen i vitögat bättre än väntat!
När jag tänker närmare på saken har jag själv haft ont som tusan den sista tiden och det är ju inte så konstigt när jag oroar mig som jag gör inför nya jobbet och allt det innebär i förlängningen.
Hur som helst: Håll ut! Du klarar både "tandvärk" och saknad!

Anonym sa...

Det var inte meningen att vara anonym *S*

mr. kolumnen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.