Grattis!

På bilden ligger min nyfödde son i armarna på sin då 14-årige morbror.

Idag fyller min son 18 år.

Johanna -ja, hon som låg i tvättmaskinen häromdagen- envisades med att hoppa upp på bordet, när jag höll på att baka idag. Till slut blev jag så irriterad, så jag viftade med handen efter henne.
Hon hoppade ner och stack in i storarummet. Efter en stund kommer hon rusandes in i köket. Hoppar upp på stolen som står bredvid mig och slår mig med tassen. Jag blev alldeles paff!

Det blir alltid fullständigt kaos när jag bakar.
Fattar inte varför. Däremot ser jag varför jag alltid har massa bulor i huvudet.

Tråkigt! Tråkigt! Det är livet just nu! Bara tråkigt!
Egentligen borde jag baka lite. Men det är också tråkigt!
Vad fan ska man göra?

Jag tog ur tvätten, slängde in den i torktumlaren.
Gick ut i hallen för att hämta nästa lass med smutstvätt.
Stoppar in det och sätter på maskinen.

Efter en stund hör jag konstiga jamanden.
Jag börjar ropa på Johanna och hör att hon "svarar" från tvättstugan.
Jag blir alldeles kall! Det kan inte vara möjligt!
Jodå, det var det visst! Hon ligger i maskinen!

I panik stänger jag av maskinen och sliter i luckan för att öppna.
Jag inser att det kommer ta 30 sekunder innan låset släpper.
Jag knackar på glaset och ropar uppmuntrande till katten.
Bara hon inte dör!

Sonen får också lätt panik. 30 sekunder är lång tid.
"Slit upp luckan bara!"
Jag vågar inte det.
Tänk om handtaget bara går sönder och vi inte får upp luckan alls.

Rätt som det är går luckan upp och katten ploppar ut som en nyfödd.

Fortfarande "dimmig" i huvudet och helt slut av fökylningen. Idag var jag tvungen att ge mig ut, eftersom vi var tvungna att ha lite mat. Hemmet är fullt med katthår och dammtussar. Men jag får ta det när jag orkar. Just nu får det bli det mest nödvändiga. Sönerna har lagat mat var sin gång. Det är skönt att de vet att hjälpa till när det krisar.
Nu funderar jag på att vispa lite grädde och bota mig med en Irish Coffee.

Natten mellan lördag och söndag vaknar jag av illamående. Jag spydde ett par gånger, men sedan lugnade magen ner sig. Jag kunde äta en smörgås igår på dagen.
Idag är jag hemma, dels för att man måste hålla sig hemma i minst 48 timmar efter senaste "utfallet", men också för att jag blivit fruktansvärt förkyld. Jag nyser och fräser hela tiden.

Jag och sonen hade inget att göra och fick för oss att ta ut katten för första gången i snön.

Jag föreslog att vi skulle göra en snögubbe. "Det kan man väl inte göra när klockan är halv tio på kvällen." Vi kallade ut andra sonen och grannen. Nu står detta monster i min trädgård.

Jag var dum nog att ge mig in i snöbollskastningen och det slutade med att både jag och sönerna hade snö överallt. Till och med Rozie låg ner ett tag. Det var en syn för gudarna!

Min kusin har hittat min blogg och har totalt ägnat 3,5 timme till att läsa den.
Jag undrar just hur den egentligen "ser ut" för någon som läser den rätt upp och ner.
Fast jag är hedrad över att någon lägger ner så mycket tid på att läsa mitt dravel!

Imorgon ska jag jobba övertid, för det går vinterkräksjuka och alla är sjuka.
Jag har beodrad mina barn att vara vart de vill, bara de inte kommer hem.
Det verkar vara ett riktigt aggressivt virus och jag kan inte tro annat,än att jag också drabbas denna gång.
Så skriver jag inget imorgon, så är det nog för att jag sitter på dass

Igår kom beskedet att åklagaren väckt åtal mot den person som misshandlade min son i augusti.
Jo, det visade sig att det bara var en som slagit honom. Killen har också erkänt. Den killen som startade allt, genom att först mucka gräl och sedan ringa in "förstärkning", är inte skyldig till något. Inte heller den polis-son som sa till min son att han inte får anmäla det han varit utsatt för.
Jag, som "bara" är mamma, tycker att hela historien är jobbig. Då är det ingenting mot vad min son tycker att det är. Vi rök i luven på varandra igår kväll och han "flyttade hemifrån" några timmar. I efterhand visade det sig att han bäddat till sig i förrådet. "Du får skaffa ett extra element dit!"
Vi vet inte när rättegången ska vara. Men bara för att jag beställt resa i augusti, så skulle det inte förvåna mig om den infaller under just den veckan. Jag ska ringa Tingsrätten imorgon och kolla läget.

När jag går till träningen, går jag över en järnväg.
Just när jag kom idag, fälldes bommarna ner vid gångvägen.
När jag stod där kom jag att tänka på en olycka för nåt år sedan.
Det var en kvinna som var ute med sina hundar.
Av någon konstig anledning hamnade hon på spåret och blev överkörd.
"Vad skulle hon på spåret att göra, dumma kvinna!" tänkte jag för mig själv.

Precis när jag tänkt klart tanken, ser jag ett äldre par längre bort.
De står 100 meter från övergången, mellan stängslet och spåren.
Trots att bommarna gått ner, tänker de alltså ta sig över.
10 sekunder efter att de rusat över, kom tåget.
Vilka fullständiga idioter!
Konstigt att det händer olyckor?
Nej, knappast!

Det är inga kaxiga katter jag fått hem igen idag.
Vet inte vad de tycker är värst, besöket hos veterinären eller tratten de måste ha runt huvudet i 7 dagar framöver. Allt gick bra. De är nu kastrerade, vaccinerade och chipade.

I paketet ingick en påse med lite av varje till katterna. Mat, matbricka, pennor och nyckelband.
Kanske är det ett sätt att tala om för katten att den nu kan börja springa ute.
"Kräv först en hemnyckel av matte. Packa sen matsäcken och ge dig ut. Men glöm för guds skull inte att skriva en lapp, där du talar om vart du går!"

Tänk om vi varit som katterna.
Helt galna nån gång om året.
(Jag vet att vissa skulle vilja säga att jag är det året om, men... )
Tänk om vi i en vecka skulle gå och skrika "Jag är villig!" till allt om rör sig.
Om vi helt plötligt skulle börja åma och kråma oss. Gnida oss mot allt som går att gnida sig mot. Så fort nån går förbi, slänger man upp ändalykten och säger förföriskt med kurr i rösten "Ja... ta mig!"

Thyra är en ganska "sval" katt. Hon brukar mest stryka runt.
Men några gånger om året är hon verkligen pratsugen och kelsjuk.
Nu har det börjat igen. Snart ligger hon och ålar sig på golvet igen.
Tur att jag beställt tid för kastrering på måndag!

Lite mat och några öl gjorde susen.
Det var trevligt!
Det piggade upp lite!

Sitter och känner mig ensam och deppig.
Efter en titt i lägenheten,
inser jag att jag inte behöver känna så.
Jag har tusentals med myror i hallen!

På jobbet:
Boende: "Du är förfärande..."
Jag: "Va? Varför tycker du det?"
Boende: "För du är så vacker!"

Chocken över att jag blivit raderad från msn gjorde mig sjuk.
Jag gjorde pappersarbetet klart på jobbet, sen gick jag hem.
Nu ska jag vara ledig i två dagar och hämta nya krafter.
Mycket vätska krävs efter alla tårar jag spillt,
så jag laddar soda streamen med ny patron innan jag lägger mig!

Just nu ogillar jag läget.
Verkligen!

Varför gjorde du så?

Idag har jag varit lite kulturell.
Jag, brodern, hans flickvän och vår gamla mor var på stadsmuseét och tittade på GP's utställning om sina 150 år. Efteråt promenerade vi till Haga och åt mat på "Solrosen". Mamma tyckte det skulle bli spännande att lyxa till det och äta vegetabilisk mat på stan. Vi avslutade heldagen med bio.

När min dotter var en månad ungefär, satt min mormor och höll henne.
Dottern skrek och min mormor sa:
"Hon har sin mammas röst!"
Min fd. man blev alldeles förförad.
"Det har hon inte alls. Den är mycket ljusare."
Jag hoppades att exmaken hade rätt.

Men igår säger dottern:
"Jag kan inte sjunga, för jag har en sån killig röst. Det sa en kille på skolan."
Jag blir så himla ledsen för hennes skull. Redan vid 9 års ålder får hon bekräftat att hon aldrig kan bli den perfekta kvinnan. Är man inte liten och späd med ljuvligt klingande stämma, så kan man aldrig bli det. Jag vet!

Mitt celibatliv är inte så bra för mig. Jag har gått upp 3 kg!
Antingen det eller så beror det på att jag bakade väldigt goda kanelbullar till sonens födelsedag. De är slut nu!

Nästa vecka kommer det sista avsnittet.
Vad har jag se fram mot då?
Jag bara älskar såna här serier!

Ska man ut och resa kan det vara bra att vara språkligt begåvad.
Åker man på charterresa kanske man inte behöver kunna det lokala språket.
Men det kan ju vara bra att kunna sin svenska.
Annars kan man framstå som lätt korkad.
Kolla här

Nu är det klart och bestämt!
Min 40-årsdag skall jag och barnen fira i den grekiska ö-världen.
Kreta blir det nog. Kanske inte så märkvärdigt för andra.
Men jag är hur glad som helst!