Idag har jag nästan bara myst.
Allt är så jäkla bra.
Nu ikväll får jag lite ångest för det.
Allt kan ju inte vara så himla bra!

Hittade en bild av mig på Facebook.

Blodomloppet var ingen hit direkt. Brist på träning och på tok för mycket cigaretter ger inget bra resultat. Att jag dessutom ramlade var ju bara surt. Men vi fikade innan och hade det ganska trevligt.
P-O tyckte väl iof att det var mindre trevligt att få en utskällning, för att han var sen och inte kunde beskriva var han befann sig, när han infann sig endast för att hålla koll på min väska. (Att jag senare på kvällen bet honom i axeln, när han sa något jag inte gillade, var ju bara en bagatell i det stora hela.)

Efter loppet åkte vi in till centralen och tanken var att vi skulle ta var sin öl innan bussen skulle gå. Vi kollade fotboll på Pullman's, innan vi gick vidare till Dubliner's. Jag var säkert (not) en sexig syn med mina svettiga träningskläder! Det blev iallafall ganska sent och igår var jag så trött att jag blev hemskickad från jobbet 2,5 timmar tidigare.

Det tog två dagar för mig att hämta mig efter onsdagskvällen. Inte så mycket för baksmällan. Men för att jag fortfarande inte fattat att jag vid något tillfälle kunnat säga ja till att ha efterfest hos mig.
Vi lämnade parken lugnt och städat och väl hemkommen hasade jag mig till sängen.
2 minuter senare blir jag åter väckt till verkligheten av orden:
"De kommer till efterfesten nu!"
Snacka om förvirring!
"Men de kommer väl inte till mig?"
"Jo, du sa ju ja!
"Jag trodde frågan var om vi ville hänga med till en efterfest. Inte att jag skulle ha en!"
"Jo, det var tal om flera olika alternativ och du svarade ja på allt. Nu är efterfesten hos dig!"
"Men va fan! De är ju 20 år!"
Jag tror aldrig att dessa festprissar varit på en sämre efterfest!
Rozie ringer dagen efter och kräver "Kaffe, cigg och analys!"
Visst, det har blivit en del av det sen dess. Min nya regel är:
Om det inte är mormor som frågar, så ska du aldrig tacka ja till efterfest!
Idag känns det dock som allt fallit på plats och livet åter är tillbaka i sin ganska tråkiga, men ack så trygga, gilla gång!

Jag har lovat att det ska bli en uppdatering idag, men den dröjer ett tag. Jag orkar inte nu. Kanske får jag lite mer ork efter en stund i soffan! *tveksam*

Ni kan ju roa er med lite "roliga" tester så länge.

Nytt test på Facebook

Vem av karaktärerna i Mia och Klara är du?
Mitt resultat blev Tabita. "Du är en trashmorsa med ett hjärta av guld!

Du tycker att det är viktigt att gotta och unna sig här i livet.

Var nöjd med livet, brukar du tänka,

det finns ju dom som inte har något liv alls."

Helt olikt är det ju inte! :)

Idag tänkte jag ställa en fråga som jag grubblat på ett tag.
Men jag tyckte att det var synd att förstöra stunden.
Nu i efterhand är jag glad att jag faktiskt tog vara på tiden, eftersom det troliga svaret på min fråga oinbjuden steg in genom dörren.

Hur länge ska vissa anse sig ha rätten och hur länge ska andra nöja sig med att massera tinningarna? Vad skulle jag göra utan min förstående och hjälpsamme son?
Han hade egentligen annat att göra, men tog med sig problemet ut, samtidigt som han mumlade:
"Det här är värt lite pengar va?"

Jag tillbringade dagen på stan.
Det fanns en hel del att titta på.

P-O sa: "Jag känner inte dig om du tar den bilden!"

Jag hade på känn att tidningen inte skulle kunna missa detta.

Här är en bättre bild. Tagen av någon som fick lova att gå närmare.

Jag har aldrig varit allergisk mot något. Jo, lite känslig mot parfymerad tvål kanske. Men inget annat.
Förra året började jag fundera på om jag inte var lite allergisk mot pollen. Igår blev jag nästan säker. Idag blev jag lite grinigt bekymrad.
Nu måste jag ändå gå till doktorn. Mina symtom tyder på allergi. Men jag är ändå osäker på om det ändå inte kan vara lite hypokondri. Jag tycker nämligen inte att medicinen hjälper. Skavet i ögonen och den lilla nästäppan är ändå kvar.
Men det är klart.... är det hypokondri, så är väl inte pengarna helt bortkastade ändå. Nån typ av behandling borde det ju finnas för det med.

Idag ringde min bror.
"Du minns du den killen i affären på torget?
Han som du tyckte var så rolig för att han var bög!?"
"Tyckte jag att han var rolig för att han var bög!"
"Ja, minns du inte? Han var son till ägaren och du var fascinerad av att han var homosexuell."
"Jaha, varför tyckte jag det då? Näe... jag minns nog inte en sån person!"
"Nähä... men minns du inte att mamma fick blommor och annat av dem i affären?"
"Jag funderar! Jag minns ju affären, men inte nån bög.
Brodern suckar ljudligt.
"Nähä... ja, jag skulle bara säga att jag såg honom nyss."

Ja, att det är en ganglion (översatt: gänglejon) är det ju inget att tveka över.
Så här står det hos sjukvårdsupplysningen:

"Ett ganglion, som är en sorts senknuta, är en vätskefylld utbuktning som bildas i anslutning till en led. Knutan brukar vara stor som en ärta men kan ibland bli upp till några centimeter i diameter. (...) Alla kan få senknutor och oftast beror det på att man har överansträngt leden. (...) Oftast har man inga symtom alls men ibland kan en senknuta ömma eller göra ont."

Jag googlade vidare och hittade mer:

"Karpaltunnelsyndrom: Karpaltunneln är en trång kanal som bildas av handlovens ben och ett kraftigt ledband. Benen ligger formade som en ränna, och rännan täcks av det strama ledbandet. På så sätt bildas en tunnelliknande kanal, karpaltunneln. I denna kanal passerar en viktig nerv som kallas medianusnerven till tummen, pekfingret, långfingret och en del av ringfingret. Där går även nio senor till de muskler som böjer fingrarna. Karpaltunnelsyndrom orsakas av att det blir ett tryck mot medianusnerven i denna kanal.

Eftersom nerven har begränsad plats i karpaltunneln finns det risk att den kommer i kläm om utrymmet minskar. Att utrymmet i karpaltunneln minskar kan bland annat bero på:

• att senhinnorna runt böjsenorna är svullna på grund av en inflammation
• att det bildats knutor i senorna, så kallade senknutor
• att man har en inflammation eller ledsvikt, artros, i handlovens leder, vilket gör att mjukdelarna i kanalen svullnar
• att man har, eller har haft, en blödning i kanalen i samband med skador på mjukdelarna, till exempel muskler, eller benbrott i handen."

Mmm... jag har alltså klämda nerver i karpaltunneln som blivit trång pga en senknuta som bildats för att jag överansträngt handleden. Enkelt! Tur man har Google.

I söndags utförde jag en tämligen lätt arbetsuppgift på jobbet, när det plötsligt "small" till i handen. Jag kunde inte greppa eller hålla emot med handen. Efter en stund gick det över, men jag var fortfarande öm när jag rörde tummen. När jag slutade jobbet gick jag till apoteket och köpte en skena. Jag blev lite rädd när det hände. Hur ska jag kunna arbeta med bara en hand?
På kvällen ser jag att jag fått en liten, liten knuta som rör sig i takt med pulsen. Skitskumt!Filmen blev ju knappast kanon. Men...

Tittade på Dr Phil förut. Det var en gift kvinna som addat Matthew Perry (Vänner- skådespelaren) på Facebook. Han skrev till henne och de inledde en chattrelation. I elva månader satt de och chattade och kvinnan tyckte att de hade en riktig kärleksrelation.Hennes man fick reda på vad som pågick. Han ville att allt skulle upphöra. Kvinnan kunde inte sluta chatta och Matthew Perry blev helt besatt. Han började sms:a både kvinnan och hennes make dygnet runt. Det polisanmäldes och utreddes. "Matthew Perry" var en 16-årig flicka i London.

Han låter som en i Jönssonligan. Fast jag gillar filmen, med termometernsom dyker upp mitt i tabellen, allt medan han pratar. Sen kan ju hans budskap också vara lite att fundera över.

Läste denna artikel i Aftonbladet.

Kan man skylla allt på borgarna eller hade medmänsklighet ändå varit ett ord som verkar totalt främmande för de flesta?

Idag har jag beklagat mig över någon, vilket jag ångrar. Egentligen är allt jag sa sant. Men jag sa det i fel sammanhang och i fel situation. Tänk om man kunde knipa när man borde!

Igår, efter jobbet, la jag mig på soffan. Yngste sonen kom ut efter nån timme sa att allt var trist. Han hade inget att göra. Det var fredag och han hade ingen att vara med. Jag låg ihopkurad och mumlade: "Vi kan ju alltid fylla jord och bark på häcken!"
Han reste sig upp och sa: Visst, kom då!" Vad gör man? Jag fick pallra mig upp och gå med ut.
Mellan kl. 20 och 22.30 körde vi nog 25 skottkärror med bark och jord.
Imorse var det upp kl 9.00 för att sen gå ut och städa med de andra grannarna på gården. Sen var det bara till att åka direkt till jobbet.
Jag gick av på torget på hemvägen. Ringde store sonen och undrade vad han ville äta. Jag sa mycket bestämt: "Jag vill inte laga nån mat. Det är för sent!" Vi velade fram och tillbaks och sen kläckte jag den strålande idén: "Vi bakar pizza!"
Nu är vi just färdiga! Jag i dubbel bemärkelse.

Gjorde ett test på Facebook. Testerna där är ju ganska B, jag vet.

Men på just detta fick jag ett ganska oväntat, men lustigt resultat.

"Which zodiak sign are you most compatible with?

You are most compatible with SCORPIO!

I'm sure most of your friends are Scorpions! Together you're going to rock!

Scorpio’s are strong, deep, mysterious, complex, and also secretive. One trait of the Scorpio personality is that of an achiever, striving to succeed, and do well in life.

They are often an influence of leadership and play important roles in the lives of people surrounding them. They may appear to calm and self controlling, but in reality they are actually very emotional individuals.

Scorpio’s are considered to be gifted. Their high striving minds are often incapable of accepting failure. Thus, Scorpio’s are often more likely to succeed in their goals and dreams. Scorpio’s prove to be excellent friends. They are loyal and committed to their companions and are often vital roles in the lives of the one’s who love them."

Inte mycket har gått rätt idag. Sen buss, havererad spårvagn och mycket att göra resten av dagen. Sent hem, inget vatten och son som ska göra hemtenta i sista minuten.

Dagens enda fördel är att vi nu får cola rätt ur kranen.

Idag är det 25 år sedan jag konfirmerade mig. Jag tänkte lägga ut en bild från den dagen. Men jag verkar ha städat bort alla kort.

Dagen började mycket bra. Den dalade lite mitt i. Men hämtade sig lite efter att jag rett ut saker och ting med dotterns fotbollstränare. Tur är väl det, annars hade jag nog inte kunnat sova inatt. Efter allt detta hoppas jag att hon blir minst i Pia Sundhage-klass.

Jag hatar att erkänna det, men när jag insåg att jag inte är en bra fotbollsmamma, önskade jag att jag hade en man. Ja, någon som kunde följa med dottern på träningar och matcher. Någon som inte är så socialt handikappad i dessa sammanhang som jag är. Nån som klarar av att min dotter får lite kritik och som kan prata lite svettigt med tränarna. Jo, hon har en pappa. Men det alternativet är knappast lämpligt, varken på idrottsplatsen eller hemma.

Så... jag efterlyser en fotbollsintresserad, engagerad man. Han ska ha stort tålamod med barn, katter och kvinnor som jag. Han får gärna vara lång och gullig. Det vore en fördel om han är ogift. (Vill ju inte riskera att bli som Kaninkokerskan nedan.)

Dagens asgarv:
18-åriga dottern kommer hem från pojkvännen och mår illa.
Mamman frågar:
"Har du fått i dig något olämpligt?"
Dottern ser än mer illamående ut.
"Men vet du inte vad du fått i dig?"
Dottern rusar in på toaletten och innan hon spyr hörs det:
"Jo, jag vet vad jag fått i mig. Men jag kan inte säga det!"

Sms från kaninkokerskan:

Kanske bäst att redan nu tala om att jag varken kokar kaniner
eller skickar såna här sms.

Eftersom jag inte direkt mår så bra,

så har helgen varit väldigt lugn!

Jag har pysslat i trädgården.

I brist på barn, har jag fått plåga katten lite.

Knappast nåt jag fick ros för!

Filmen gav upphov till en del sanningar och diskussioner.
Tyvärr skedde detta via telefon och inte här.
Men det bästa med P-O är att han inte är långsint! *smile*