Jodå! Vi kom hem i fredags. Planet var i tid och allt gick bra. Dessvärre har andra saker inträffat som gör att jag inte har lust att skriva något mer här. Som vanligt kommer jag väl tillbaka när allt har lagt sig. Men just nu är det lite tungt!

Jag sa till barnen tidigare idag när Joakim såg en ödla: "Tänk så mycket ödlor och kackerlackor vi såg på Rhodos. Här har vi bara sett en ynka ödla."
Ha! Där fick jag. Vi har ägnat en timme ikväll åt kackerlacksjakt. Men den jäkeln som ville tillbringa tid i min säng, ja, det är bara såna jag får till sängs, dog till slut under Tobbes sko. Jag störde dock grannarna med mitt ylande, så de kom ut och klagade. När jag såg den stora mannen var min första tanke: "Men herregud, det är dags att komma nu när den är död."

Idag har vi varit på en bussresa i bergen. Det var en sådan utflykt som Wojtek avrådde från häromdagen. Men vi orkade inte ligga och trycka på stranden en dag till. Det kan bli lite långtråkigt, så jag bokade den utflykten. Men förutom att hela bussen fylldes med gnälliga pensionärer, så var det helt okej.
Jag satt och funderade, efter att en gubbe var otrevlig mot oss, varför många pensionärer blir gnälliga och... ja, hittar inte ordet. Ja, ni vet när de är otrevliga mot en för att man är yngre. När de tränger sig före för att de anser att jag ska visa äldre respekt. När de anser att de har all rätt. Nu ska jag inte vara sån, för de flesta av dem på bussen var okej. Men denna gubbe tuggade nästan fradga för att vi stod i vägen, när han skulle ta kort på sin fru framför ett gammalt hus. Vi hade inte ens uppfattat att han ville ta kort på det som nu var en gethage utan get.
Men lite fina vyer fick vi se när bussen tog sig fram på små krokiga bergsvägar. Det var en helt okej sista dag här på Kreta. Imorgon åker vi hem. Jag har iof uppdaterat flitigare än jag trodde, men jag har missat massor och kommer väl därför lägga ut mer bilder när jag kommit hem.

Ikväll blir det inte mycket till uppdatering. Vi ska upp tidigt och jag är trött nu, så jag får återkomma imorgon kväll.
Men... jag tappade mitt fäste till piercingsmycket häromdagen. En söt liten pärla. Jag gillar min navelpiercing och det känns tomt utan den. Men idag hittade jag det sötaste smycket. Det får räcka med en bild på min navel i kväll. :)

Idag har vi ingenting planerat. Jo, förresten! I kväll blir det Grekisk afton i poolbaren. Men fram tills dess ska vi bara ligga på stranden. Fast jag tror nästan att jag ska kolla i pärmen om det inte går någon utflykt imorgon. Det blir himla trist att bara ligga platt på en solstol.
Becca har hittat en norsk kompis och försvann efter en macka imorse. Man lär väl inte se dem på hela dagen, om man inte går till poolen då förstås. (Vilket jag sjäälvklart ska göra, Rozie. Ser framför mig hur du förfasar dig över att jag lämnar dottern utan tillsyn. Men jag kollar till henne ganska ofta. Poolen ligger ju bredvid baren! :D)
Bilden är tagen igår när vi väntade på bussen i Chania.

Min födelsedag har varit okej. Inget firande och ingen champange. Men det var så jag ville ha det. Vad som var viktigt var att folk kom ihåg mig och grattade mig. Det gjorde de. Förutom det fina paketet som jag fick av Lars innan jag åkte, kom det hälsningar via kort, sms, mail och på Facebook och msn. Är det något som betyder nåt så är det just det. Att folk minns och kommer ihåg mig. Presenter är roligt, men det betyder inte så mycket som en rad eller ett ord. Tack alla för hälsningarna! (Ja, W... du är typ den enda som inte hört av dig. Men jag antar att du är ute och firar din fru på hennes andra 30-årsdag, så du är förlåten.)

Men... barnen sov länge. Becca till 10, Tobbe till 11 och Joakim till 15. Det blev alltså ingen förmiddagstur till Chania. Men det hade nog inte gått ändå i värmen. Vi satt vid poolen för ingen av oss orkade med havet idag, ändå var vågorna nästan obefintliga. Men i poolbaren var det en clown som uppträdde till Beccas förtjusning. Hon fick också vara med i showen.

Framåt seneftermiddagen åkte vi till Chania, men hittade inte riktigt rätt, tror jag. Vi tyckte staden var trist och tråkig. Biltrafiken var otrolig och med tanke på att de inte har (eller följer) trafikregler här så kändes allt kaotiskt. Vi tog ganska snart bussen tillbaka.

Nu i kväll satt vi en stund i poolbaren och kollade på när folk sjöng karaoke.
Alltid lika pinsamt!

Idag lovade jag ungarna sovmorgon. Nu när jag själv varit uppe en timme, sitter jag och funderar på hur länge de kan sova utan väckning. Vår plan för dagen var att ta den lokala bussen in till Chania, den större staden. Men just nu sitter jag i receptionen och slösurfar vid datorn i lugn och ro.

Bilder från en helt underbar dag!
Dock måste jag medge att Kreta är lite i blåsigaste laget för min smak.
Just nu har jag inte namnet på lagunen eller ön där fästningen var.
Bilderna ligger i en salig röra, men jag orkar inte sortera.
Är på tok för trött och ska stupa i säng strax!

Imorse spanade jag in en restaurang som jag ville testa. Vi gick dit. Maten var kanon! Restaurangen var byggd i flera etager, vilket var ganska häftigt. Men som vanligt med dessa provisoriska matställen, som bara byggs upp för turistsäsongen, så var det si och så med det byggtekniska. Mathissen var en gammal skraltig bygghiss och gick mitt i allt. Det var lite udda, men kul. Efter maten gick vi och kollade i affärer och har nu landat hemma igen. Första dagen vi var ute och åt beställde vi Coca Cola. (Barnen, inte jag). Becca gjorde stor affär av att Tobbe fick en flaska som det stod ”Coke” på, på hennes och Joakims stod det ”Coca Cola”. Igår beställde vi in samma och det hände igen. Tobbe fick ”Coke” på etiketten.
Idag hände det igen. Tre dagar i rad, på tre olika restauranger har Tobbe fått Coke, de andra Coca Cola. Hade inte Becca tjafsat om det hade vi inte ens noterat det, men nu kändes det lite kusligt. Jag tog kort på flaskorna och vi diskuterade detta en bra stund. Kyparen måste ha lagt märke till vår upphetsning över flaskorna, för rätt som det var kom han med en ny flaska till oss. Jag såg nog väldigt förvånad ut när han sa: ”This is on the house!” Först då kom vi på hur underliga vi måste ha tett oss för honom.

Sitter nu på balkongen och njuter i skuggan. Killarna har fått för mycket sol och däckade efter duschen nyss. Rebecca som blev lite dålig igår kväll, troligen pga vätskebrist, är dock lika tjatig som vanligt. ”Kan vi gå och käka nu? Annars går jag och badar igen!”
Idag blev det en heldag på stranden. Imorgon ska vi iväg på en båttur med resebyrån. Den ska gå till en lagun med turkost fint vatten. Prince Charles och Lady Diana lade till där när de var på smekmånad. Jo, jag vet att många fötter vandrat där sedan dess, då de gifte sig 1981. (Jag minns deras bröllop än.) Men vattnet är nog lika fint. Nu tjatar hon hål i huvudet på mig, så jag får väl väcka upp de andra, så vi kan gå och äta.

Kortet togs igår vid middagen

Sitter på stranden och stör mig på alla asiater som springer runt med en lapp i handen och skriker ”Massagiiii?” Råkar man visa att man lever kommer de fram. ”Madam, massagiii?”
Det hade väl varit okej om de var en som kom med nån timmes mellanrum. Men jag tror att de är ett helt fotbollslag, typ. Jag låtsades som jag var död. Men några av dem skriker extra högt då. Några feta västerländska tanter vill gärna ha massage. Först ska de då visa var de har ont och vad massören ska tänka på. Sen lägger de upp sin feta lekamen på solstolen, medan tjejen eller killen masserar med olja och allt. 40 euro betalar de för den servicen. Troligen tjänar massören en hyfsad hacka på detta eftersom de tycker att det är värt att stå och klämma på feta damer i denna värmen.

Vi har hittat fina souvenirer att ta med hem.
Vill ni ha, kan ni bara sms:a vilken storlek ni önskar.

Nu har vi installerat oss i det nya rummet. Vi har ätit dyrt och gått en kvällstur på stranden. Väl åter på hotellet skulle vi fixa Internet. Receptionisten från igår kväll är här igen och hon är riktigt, riktigt trevlig! Hon var lika glad som jag att det funkade att byta rum. Nyss kom det nya gäster som inte hittade till rätt rum. Hon fick sluta hjälpa oss och sa med en blinkning: ”I’ll come back. I just have to show them to room 314.” Dvs vårt gamla rum.
Vi har alla badat mycket idag, men Becca har bott i vattnet!
I havet är det enorma vågor och man kan inte gå långt ut alls. Ständigt och jämt går badvakterna förbi och visslar in folk. De har extra koll på små barn som Becca. Trots att vakten såg att vi var tre som satt och tittade på henne när hon lekte vid vatte brynet, ställde han sig och höll koll på henne länge. Sen gick han en sväng och stannade till igen. Som för att se om hon skulle ge sig ut när han vände ryggen till.

Sitter på stranden och njuter! 10 timmars sömn gjorde susen! Vi har sovit, handlat och käkat. Jag fick tom kaffeapparaten att funka. Men den tar paus ibland. Vi var och hörde oss för om rummen och vi får byta. Vi fick titta in på det nya rummet, trots att det inte var färdigstädat och allt var finare. Lite mindre, men också desto mindre ödsligt. Balkongen var inte optimal, men ändå bättre, då man kan komma ut på den från båda rummen. Känslan av att vara utesluten från hotellgemenskapen försvinner också då detta rum ligger i samma byggnad som receptionen och därmed mitt i allt. Jag är väldigt nöjd!

Nu har vi kommit fram. Jag har tjafsat om rummet som var en jättebesvikelse. De ska försöka ge oss ett annat imorgon. Vi har tagit ett snabbt dopp i poolen och har nu gått in på närmsta restaurang. Maten kommer snart och jag hoppas på en bättre fortsättning av denna semester.

6 timmars sent lyfter vi troligen. Man vet ju inte. Men gaten är öppen nu i alla fall.

Ja... planet skulle lyfta kl. 7. Vi fick vänta till kl. 9, bara för att få besked om att en lampa vid planets nödutgång gått sönder. En ny lampa måste införskaffas och sådana saker finns inte i Sverige. Lampan måste flygas in från Köpenhamn. Vi kommer inte att lyfta innan kl. 13. Nu funderar jag på om man kan kräva mer kompensation än den matkupong vi fick per person. Vi förlorar ju en hel baddag! *surar*
Ja ja... fortsättning följer!

Herregud!
Jag har packat och förberett i flera dagar känns det som.
Om tre timmar ska vi gå upp och NU ska killarna raka av sig håret.
Jag blir galen, tror jag!

Tack Lars för den fina presenten!

Jag har ju inte varit utomlands på 9 år.
Men imorgon åker vi ju iallafall till Kreta.
Jag har resfeber!
Har bråkat med alla barnen (eller kanske mer rätt -

de har bråkat med mig i fel läge)

och min mamma har försökt att agera medlare.
Jag har massor att göra, men får absolut inget gjort.

Var i affären och handlade.
Jag glömde köpa en tändare och gick in igen.
"Du...", sa jag fundersamt. "Vad har du för snus?"
"Ska du ha snus nu?"
"Ja, jag tänkte att jag inte skulle röka så mycket!"
"Jaha, så det var därför du var inne för 2 minuter sedan och köpte en limpa?"

Man ska inte dricka alkohol på en tom stressad mage. Man kan bli väldigt sjuk då.
Man ska inte heller skicka sms till unga män och föreslå efterfest. Har de sin fd. flickvän i närheten, kan det bli lite lätt hysteriskt.
Att man däremot kan ringa sitt ex och få omsorg under natten, för att man inte klarar att ta sig hem, är underbart. Färska frallor och juice på morgonen gjorde ju inte saken sämre. Tack P-O för att du tog emot oss i natt!

Idag har det känts som att jag inte bryr mig. Konstig känsla!
Men det kan bero på att jag faktiskt såg fram mot att gå till jobbet idag.
Det var också en konstig känsla.

Jag hade egentligen velat fortsätta på gårdagens tema,
men hittade en lustifikation på nätet som talar för sig själv.



Vill ni veta mer om tjejen på filmen, så har hon en egen blogg:
http://amandavardet.blogg.se/

Varför?

Inatt var vi ute och körde på landsvägen mot Alingsås. Anledningen till att vi befann oss där är en historia i sig, som jag kommer skriva om när jag vet hur den slutar.
Men... Rozie var den som lurade ut mig och som tyckte att det skulle bli kul.
"Jo...", protesterade jag, "Men vägen är inte så rolig att köra i mörkret."
"Jo då, sa hon muntert. "Jag kan köra, om du pekar!"
Jag bestämde mig för att köra själv.
Efter en stund frågar hon:
"Jaha, och varför kör vi på den här otäcka vägen nu?"
"Men det är ju vägen mot Alingsås!"
"Men det visste ju inte jag! Det här är otäckt tycker jag! Jag är lite rädd nu faktiskt. Kör inte så fort!"
Vi körde vidare. Vi fick gjort det som skulle göras och åker hem igen.
Plötsligt stiger det ut något stort framför oss.
Jag noterade det och hann tänka: "Vad fan är det?"
Då skriker Rozie: "Åh, herregud. Det är vildsvin!"
Jo då! Framför oss har vi mamma, pappa och 3-4 kultingar.
Så jäkla häftigt!

I torsdags hade jag en sten för mycket i ogräset.

Ja, trodde jag...

efter en mer noggrann inspektion såg jag vad det var.

Idag inföll ett magiskt klockslag! 12.34.56 den 7/8-09
Jag läste det i tidningen i morse och tänkte:"Det där kommer jag ändå missa!"
Men jag råkade titta på klockan bara minuten innan. Jag ringde "Fröken Ur" och sprang runt på jobbet och talade om att alla måste önska sig något. Jag blev så uppspelt så jag själv höll på att missa önskningen. Jag blev dessutom alldeles varm, när telefonen pep till i exakt rätt tid och jag fick sms av P2. Han visste säkert inte vad klockan var. Knappast heller att det var något man skulle uppmärksamma. Men jag såg det som ett tecken. Just kl. 12.34.56 tänkte han på mig! Jaja... jag vet att ni snart spyr. Men lite gulligt var det! :)

De flesta vet att jag är lite knäpp vad det gäller böcker. Jag slänger aldrig en bok och jag tar gärna emot böcker. Min hemliga dröm är ett stort hus med plats för ett bibliotek. Jag sparar till det. Ja, böcker alltså. Inte pengar. P-O tyckte att jag skulle ta kort på boksamlingen bara för att visa hur knäpp jag är. "Ungefär som när man läser om galna katt-kvinnan. Men du är galna bok-kvinnan." Jag orkar inte bråka med min dator nu, därför blir det inget kort. Men visst... hela mitt hem är överfullt med böcker och jag älskar varje dammig liten sida!

Idag hade Kolumnen skrivit om hur det är att vara pensionär i Polen. Han hade sett ett gäng "100-åringar" studsa runt till musik som vilken ungdom som helst lyssnar på. Han fascinerades också av att de faktiskt kunde röra vid varandra och utväxla ömsesidiga ömhetsbetygelser trots sin höga ålder. Jag tror att hans slutsats var att man måste vara polack för att klara det. Kanske var hans tanke att alkoholen konserverar.

Jag vill påstå att han inte kan se skillnad på en 75-åring och en 100-åring. Han tycker att 35-åriga kvinnor är förtorkade, rynkiga och "slut". Vad tycker han då inte om en 70-åring? Att klumpa ihop alla över 70 och kalla dem för 100-åringar är lite att ta i! Det skiljer faktiskt 30 år! Mycket kan hända på de åren.

Som exempel lägger jag ut bilder på Kolumnen själv. Det ena är taget i februari 2006. Det andra i oktober 2008. Från full sprudlande lekfarbror till full grubblande gubbe på drygt 2 år!
DET är IMPONERANDE!

På uppmaning lägger jag ut en uppdatering.
Men jag har ingen aning om vad den ska innehålla.
Men... det kanske kommer om jag bara blubbar på.
Jag var hos en kompis och fikade igår. Vi tjatade bort 6 timmar. Det var trevligt! Idag var det åter jobb. Samma, samma, samma!

Visst kan man tycka att det låter deppigt att jag klagar på mitt enformiga liv.
Men egentligen tycker jag att det är ett friskhetstecken. I många år har mitt mål i livet varit att må bra och att ha ett fungerande liv. Det har varit en härlig känsla att vakna på morgonen och känna att man själv rår över dagen. Jag har fått känna på känslan av att vara den som bestämmer över mitt liv. Lugn och ro var vad jag behövde. Nu har jag känt på det ett tag och nu kommer rastlösheten. "Är detta allt? Är detta kul?" Det är en förmån att kunna känna så. Att man kan unna sig lyxen att grubbla över sitt eget självförverkligande, istället för att behöva oroa sig över om man kommer att överleva dagen.

Jaha... nu babblade jag på en del ändå. Utan att läsa vad jag skrivit, skickar jag ut det. Nu ska jag nämligen njuta av ljummen ostkaka med grädde och sylt.

Jo, jag vet! Jag är väldigt tråkig nu. Ja, tråkigare än vanligt alltså, men det händer ju inget! Eller jo, det har det väl hänt. Men inget direkt kul.

Jag oroar mig för saker hela tiden och känner mig inte "stabil". Den 16:e går jag på semester och det är också den dagen jag vet att jag inte behöver ha denna gnagande oro hela tiden. Jag ser verkligen fram mot semestern och resan! Då skall jag bara försöka koppla bort allt.

Men om man bortser från all oro, så är dagarna likadana känns det som. Jag och sonen är ensamma. Vi äter pizza och annan onyttig mat. Ja, om vi äter alls. Jag städar och stökar ner i samma takt. Inget är som det ska!

Jo, jag och P2 har inte "gjort slut" på över en vecka. Det är ju som det ska. Fast ändå ett tecken på att saker inte är som de brukar.