Idag inföll ett magiskt klockslag! 12.34.56 den 7/8-09
Jag läste det i tidningen i morse och tänkte:"Det där kommer jag ändå missa!"
Men jag råkade titta på klockan bara minuten innan. Jag ringde "Fröken Ur" och sprang runt på jobbet och talade om att alla måste önska sig något. Jag blev så uppspelt så jag själv höll på att missa önskningen. Jag blev dessutom alldeles varm, när telefonen pep till i exakt rätt tid och jag fick sms av P2. Han visste säkert inte vad klockan var. Knappast heller att det var något man skulle uppmärksamma. Men jag såg det som ett tecken. Just kl. 12.34.56 tänkte han på mig! Jaja... jag vet att ni snart spyr. Men lite gulligt var det! :)

De flesta vet att jag är lite knäpp vad det gäller böcker. Jag slänger aldrig en bok och jag tar gärna emot böcker. Min hemliga dröm är ett stort hus med plats för ett bibliotek. Jag sparar till det. Ja, böcker alltså. Inte pengar. P-O tyckte att jag skulle ta kort på boksamlingen bara för att visa hur knäpp jag är. "Ungefär som när man läser om galna katt-kvinnan. Men du är galna bok-kvinnan." Jag orkar inte bråka med min dator nu, därför blir det inget kort. Men visst... hela mitt hem är överfullt med böcker och jag älskar varje dammig liten sida!

Idag hade Kolumnen skrivit om hur det är att vara pensionär i Polen. Han hade sett ett gäng "100-åringar" studsa runt till musik som vilken ungdom som helst lyssnar på. Han fascinerades också av att de faktiskt kunde röra vid varandra och utväxla ömsesidiga ömhetsbetygelser trots sin höga ålder. Jag tror att hans slutsats var att man måste vara polack för att klara det. Kanske var hans tanke att alkoholen konserverar.

Jag vill påstå att han inte kan se skillnad på en 75-åring och en 100-åring. Han tycker att 35-åriga kvinnor är förtorkade, rynkiga och "slut". Vad tycker han då inte om en 70-åring? Att klumpa ihop alla över 70 och kalla dem för 100-åringar är lite att ta i! Det skiljer faktiskt 30 år! Mycket kan hända på de åren.

Som exempel lägger jag ut bilder på Kolumnen själv. Det ena är taget i februari 2006. Det andra i oktober 2008. Från full sprudlande lekfarbror till full grubblande gubbe på drygt 2 år!
DET är IMPONERANDE!

På uppmaning lägger jag ut en uppdatering.
Men jag har ingen aning om vad den ska innehålla.
Men... det kanske kommer om jag bara blubbar på.
Jag var hos en kompis och fikade igår. Vi tjatade bort 6 timmar. Det var trevligt! Idag var det åter jobb. Samma, samma, samma!

Visst kan man tycka att det låter deppigt att jag klagar på mitt enformiga liv.
Men egentligen tycker jag att det är ett friskhetstecken. I många år har mitt mål i livet varit att må bra och att ha ett fungerande liv. Det har varit en härlig känsla att vakna på morgonen och känna att man själv rår över dagen. Jag har fått känna på känslan av att vara den som bestämmer över mitt liv. Lugn och ro var vad jag behövde. Nu har jag känt på det ett tag och nu kommer rastlösheten. "Är detta allt? Är detta kul?" Det är en förmån att kunna känna så. Att man kan unna sig lyxen att grubbla över sitt eget självförverkligande, istället för att behöva oroa sig över om man kommer att överleva dagen.

Jaha... nu babblade jag på en del ändå. Utan att läsa vad jag skrivit, skickar jag ut det. Nu ska jag nämligen njuta av ljummen ostkaka med grädde och sylt.

Jo, jag vet! Jag är väldigt tråkig nu. Ja, tråkigare än vanligt alltså, men det händer ju inget! Eller jo, det har det väl hänt. Men inget direkt kul.

Jag oroar mig för saker hela tiden och känner mig inte "stabil". Den 16:e går jag på semester och det är också den dagen jag vet att jag inte behöver ha denna gnagande oro hela tiden. Jag ser verkligen fram mot semestern och resan! Då skall jag bara försöka koppla bort allt.

Men om man bortser från all oro, så är dagarna likadana känns det som. Jag och sonen är ensamma. Vi äter pizza och annan onyttig mat. Ja, om vi äter alls. Jag städar och stökar ner i samma takt. Inget är som det ska!

Jo, jag och P2 har inte "gjort slut" på över en vecka. Det är ju som det ska. Fast ändå ett tecken på att saker inte är som de brukar.

Yes! Wojtek har åkt till Polen! Nu kan jag enkelt se på min sitemeter om det är någon annan med Telia-uppkoppling som är intresserad av min blogg!

Han besöker min sida en hel del. Men ibland tittar även andra in.
Men... jag ska inte vara otacksam.
Utan honom hade jag bara haft tre besök om året!

Denna lilla rackaren kom in på uteplatsen ikväll.

Riktigt nyfiken.

Drog sig inte ens från att bita lite i foten jag sträckte fram.

Säga vad man vill om Facebook, men det kan skapa huvudbry.
I mitt fall är det ett samtal med en person jag kände i tidiga tonåren.
Ja, det var alltså väldigt tidigt, innan man började med "vuxensaker".
På den tiden var han lite svår att tolka. Det skapade grubblerier då.
Jag skrev till honom på FB och följande utväxlades via mail:

ehja: "Vill bara säga hej!
Det var roligt att se dig här!
Fast jag fick titta två gånger innan jag såg att det var du! :)
Hoppas att allt är bra med dig!"

X: "Skoj att du kom ihåg mig, framför allt mitt efternamn.
Jag tänkte faktiskt på dig för två veckor sen, när gamla minnen dök upp.
Hur är det? Vad gör du nu då.........:)"

ehja: Det är knappt man vågar fråga vad du tänkte på då! :)
Vad jag gör? Öööh... *funderar*... jo, jag jobbar på (...).
Blev ditlurad för 20 år sen av (...)mamma och har varit kvar där sen dess. Skittrist, jag vet! :)Men jag gifte mig, fick tre ungar, pluggade nåt år och sen skilde jag mig.
Hann aldrig göra så mycket annat. :)
Själv då? Jag antog av dina bilder att du gått till sjöss.
Blir lite avundsjuk, eftersom det var det jag skulle göra! :)"

X:"Nä inte riktigt sant.
Jag jobbar som snickare och renoverar båtar (...).
Annars mår jag bra. Har en dotter som är 15 år.
Vad jag tänkte säger jag inte!"

ehja: "Jag hoppas att det var nåt snällt iaf."

X: Klart det va snälla tankar.

Jag tänker lite och skickar ett mess till

ehja: "Förresten tycker jag att du visst kan säga det.
Det är lite roligt att höra vad folk egentligen tyckte om en då.
Ja, vad andra minns, menar jag väl egentligen.
Fast jag minns första gången du pratade med mig.
Det är inte illa va?"

X: "Jag tyckte bra om dig, men va väl för blyg för att visa det."

ehja: "Ja du! Det var väl så här med.:)"

X: "Behöver inte du sova?"

ehja: "Jo...jag behöver det.
Fast jag är ledig imorgon och lär ju sitta här ett tag till.
Men du får säga hej då ändå vet du! :)"

X: "Jag ska upp 5 så jag måste nog kasta mig. Men vi hörs väl igen. Godnatt!"

ehja: "Bye! :)"

Fasiken vad jag grubblat på detta sen.
Vad tänkte han? Varför är det så svårt att säga det?
Jag måste medge att jag skickat ett mess till.
Där frågar jag igen om han inte kan berätta.
Visst är jag vansinnigt löjlig!? Jag inser det.

Sonen siktar pengar om ett tag. Därför åkte vi till Ikea och köpte kontorsstol och nytt datorbord till honom idag. Bordet kostade 229 kr, stolen 1895 kr. Han tyckte att pengarna på stolen var värda att lägga. Han har suttit på en pinnstol i flera år nu och är nästan platt i rumpan.
Eftersom han har haft datorn i en garderob, är han nu tvungen att tömma och sortera allt. Detta med konsekvensen att jag har ett fullständigt kaos i mitt kök. Nu är nämligen allt, som han tidigare hävdat varit hans, mitt.

Böcker, papper, sladdar, micropopcorn... Ja, allt är mitt. *suck*
Semestern är slut. Jag börjar jobba om 7 timmar. Fast det är lika gott det!

Jag mår inte bra av att vara hemma i regn och blåst.

Jag tittar på de där jäkla korten.
Jo, jag har självklart sparat dem!
Jag kan inte hejda vad jag känner.
Jag saknar som fan!
Men...

Nu när jag ska gå vidare i livet, föreslog Rozie en ny kontaktsite.

8 år på Spray Date kanske räcker innan man bör inse att det är dött lopp där.
Jag var inte direkt tänd på idén, men var förstås tvungen att regga mig.
Men efter att ha fått följande matchning undrar jag om jag ska ändra sökkriterier eller bara lägga ner?

Idag har jag fått ett psykbryt! Ja, inte allvarligare än att jag kunde diagnostisera det själv. Men tillräckligt för att jag skulle sitta ute i värsta åskovädret och lipa och kedjeröka. Det finns många anledningar till detta och inget jag har lust att ventilera här. Men man kunde ju önskat en bättre semester! Man kan ju hoppas att vädergudarna såg mina tårar idag och skänker mig lite bättre väder. Men... igår var vi en snabbis vid sjön och idag åkte vi till Askim. Jag insåg att om jag inte doppar mig idag, kanske det blir ett år då jag inte badar alls i Sverige. Det har ju aldrig hänt tidigare, så jag fick trotsa blåsten och ge mig ut.

Det regnar!
Hela min lilla semester regnar bort.
Jag blir skitlåg!
Igår putsade jag på bilen.
Idag skulle jag vaxat den,
men har hittills inte fått samlat kraft till det.
På SMHI lovade de imorse sol på onsdag eftermiddag.
Nu har de ändrat sig.
Fan... hur kan de få lov att göra det?

Vi åkte till Strömstad och träffade GammelmormorVi bodde i stugan och där var det som vanligt ganska trångt.
Men kan man koppla av, kan man också sova gott!

Eftersom vädret inte var så bra kunde vi inte bada.
Vi tog därför en tur till fornlämningen. StenskeppetDär var det fin natur och stora stenar.

Vi träffade nya kompisar

och fick till oss lite historia.

Men även en vacker natur kan få en att...

känna sig instängd och längta hem!

Så nu sitter jag hemma och grubblar igen!

Efter 1½ år är jag åter med bil.
Jag fick min brors gamla 240 från 1986. Jag fick den igår och det blev en del att göra.
Först fick vi rymma ut garaget som använts som förråd under året som gått.
Sen städade vi bilen. När vi var klara och skulle köra in bilen inser vi att en Volvo är betydligt större än en Atos. Det blev att röja än mer! Vi höll på i 4 timmar.
Men, men... jag har semester nu! :)

Sonen har fått sitt skadestånd och gick genast ut och köpte en efterlängtad leksak.

Jag borde förmanat honom lite, men han såg så himla lycklig ut!

Tyvärr en jättemörk film. Men man kan ana P-O's krigdans på festen igår.

Johanna blev så sur när jag badade henne.

Så hon gick genast ut och skaffade sig en ny kompis

Ibland blir man lite förvånad över vad folk söker på.
Jag satt med häpet uttryck och funderade på hur jag fått in det ordet.

Rozie ringde förut och berättade den mest sanslösa historien jag hört på mycket länge. Jag funderar fortfarande på om den verkligen är sann. Så otrolig är den!

Bengt har en son, Jonas, som är i tonåren. Jonas har Down's Syndrom.
Idag skulle de fira midsommar och Bengt håller på att fixa det sista i köket.
Jonas är i trädgården och sysselsätter sig själv.
Plötsligt hör Bengt ett fasligt liv utifrån, men han är lite stressad och tänker att Jonas säkert ropar om något har hänt eller om han behöver hjälp.
Efter en stund kommer Jonas in. Han ser lite tilltufsad ur, men tittar på Bengt med stolt min och säger: "Pappa, kom och titta! Jag har fångat ett troll!"
Bengt, som fortfarande har en del att pyssla med, frågar lite tankspritt:
"Vaddå för troll?"
"Ja,du måste komma och titta! Jag har fångat ett troll och stängt in honom i källaren!"
Jonas är verkligen upphetsad över sin fångst. Han drar i Bengt för att han skall följa med och titta. Bengt går med och undrar i sitt stilla sinne vad sonen har stängt in i källaren.
Jonas öppnar dörren och triumferar: "Se ett troll!"
Bengt tittar in och hans blick möter ögonen på en mycket arg dvärg!

Ja, så här dagen efter kan jag ju konstatera att det var en rolig historia.
Men tyvärr var den påhittad. En ny vandringssägen?

En viss ambivalens har präglat min vecka hittills. Vad vill jag? Orkar jag? Vad skall jag göra? Ja, det behöver inte vara stora frågor.
Vad som helst orsakar en obeslutsamhet, som inte är ovanlig för mig, men som är jäkligt jobbig att ta sig ur. Troligen beror det på att det varit en hel del att grubbla över. Det fick mig att varva upp i ett mentalt högvarv under ett par dagar. Det goda det förde med sig var att jag gått ner tre kilo! :)

Igår tyckte Rozie att vi skulle gå ut och roa oss. Man kan väl inte direkt påstå att jag var upplagd för det. Men vi fick ganska roligt. Var och en på sitt håll, men på samma ställe. Jag dansade och hon tjatade. Vi tog, som de städade tanter vi är, sista bussen hem.

Jag fick mail!

Förvirrat? Ja, absolut!
Förvånad? Nä, knappast!

Kolumnen: Helen Helen, så var då allt vad gäller mig borta ur offentligheten som du älskar att stå i, allt raderat. Nu finns bara Facebook. Whatever. Hur kul blir det nu? Kanske dags att lägga ner allt, eller hur kul är det att ha Rozie kommenterandes allt?? Jag funderar i vart fall på att stänga för gott. Nog med offentlighet
Viker du fortfarande ut dig på Spray?

ehja: Vad är det som är raderat? *fattar noll*
Vad är det som har hänt?
Jo, jag har fortfarande kvar sidan på SD.
Jag är fortfarande singel, vet du!
Men visst... jag medger att det verkar vara hopplöst för mig.
Men skam den som ger sig!

Kolumnen: samtliga kommentarer från mig är raderade
jag saknar de inte, inte du heller

ehja: Jaha... varför det då?

Kolumnen: .... tänk... du märkte det inte ens :)

ehja: Jo... jag har sett att vissa varit borta, men inte reflekterat mer på det eftersom du raderade ett inlägg häromdagen med en fråga som var uppenbart felskriven.
Men visst... det är fritt att radera sina kommentarer. Jag har dem kvar på mailen, så jag vet vad som stått. Du kan dock aldrig helt radera dig från ehja.net. Sorry!

Kolumnen: hahaha, du slipper aldrig mig wojjen, hahaha... mmmm

ehja: *höjer på ögonbrynen*
Vad är det med dig?
Själv skall jag gå och lägga mig och önskar dig en god natt!

Kolumnen: hur känns det?

ehja: Vilket?

Kolumnen: tja jag funderar på hur det kommer att vara att ha en privat blogg för rozie?

ehja: Åh... ja, jag anser den vara min privata blogg. Att hon läser och kommenterar ibland är bara bonus!
Nu kan jag ju verkligen skriva bara för mig själv! Skönt!

Kolumnen: mycket du kan göra "for dig själv" i dessa dagar :-)

ehja: Japp! Nu blir det mer än någonsin!
Men det är ju inte synd, så det är väl bra antar jag!
Ha det gott nu Wojtek!
Jag ska lägga mig!

Kolumnen: så sur man kan vara då....
.... för det var väl det sisa du kunde förvänta dig.... SHIT... ehja
end of story.... over and out!!!

ehja: VAD var det sista jag kunde förvänta mig?
Att du skulle ägna massa tid åt att radera kommentarer på min blogg?
Att jag skulle bli dumpad av min gifta man och behöva ägna mig åt onani resten av livet?
Nej,inget av det gör mig speciellt sur!

Kolumnen: Sånt è livet
Du förlorade åtminståne inte en massa pengar

Sen skriver han på sin egen lilla blogg:
” En tjej blev mäkta förvånad över att jag tog bort alla kommentarer jag skrivit på hennes blogg de senaste 2 åren. Ja kommentarfunktionen blir tämligen meningslös då. Hon visslade förbi allt. Det hade jag nog också gjort och sedan lagt ner bloggen.”

Jag bara sitter här och funderar på vad som kan ha hänt egentligen.

Det blir inga arga inlägg.

Det finns inte längre någon anledning till det.

Alla vänner av ordning kan nu glädjas.

Jag lever inte längre i synd.

Själv är jag bara jävligt ledsen!

Nej, jag har inte lagt ner. Jag har bara haft ont om tid och lust.
Men... snart är livet tillbaks i sin vanliga trall.
Troligen, eller kanske säkert stämmer bättre, kommer det komma en del arga inlägg.
Det är trevligt när man redan innan vet att man kommer att drabbas av svartsjukans elaka tunga. Ja, ja... ni lär märka när det händer!

Ledig dag idag! Jag var uppe tidigt och gjorde i ordning matsäck till dottern. Sen gick jag och lade mig igen. Fasiken vilken lyxkänsla det var!

Dottern var trött idag efter att ha varit med mig och Rozie på torget igår kväll. Vi skulle bara iväg en "snabbis"! Det tog 1½ timme. Först handla och sedan den obligatoriska söndagsfikan på McDonald's. Vi gör detta varje söndag (dock lite tidigare än igår) eftersom Rozie ska ha GP's TV-bilaga och istället för att ge 20 kr för hela tidningen på ICA, köper vi kaffe (jag för 18 och hon för 16) på McDonald's. Sen läser vi GP. Nästan alla delar återlämnas efter kaffe-/rökstunden. Igår fick vi dock ingen tidning. Jag hörde Rozie flämta: "Va? Menar ni att folk bär med sig dem hem?"

Iallafall... vi ska gå till bilen när vi upptäcker den stora skräcken. Polisen! Ja, de spanade inte på oss, utan ställde sig utom synhåll för ett gäng som höll på att lassa en motorcykel på ett släp. Men som Rozie sa: "De kan ju luras!" Alltså åker vi inte. Vi spanar istället på polisen som spanar på brottslingar. Till slut hotar jag med att lämna henne och gå hem. Då först kunde hon tänka sig att smyga iväg med den obesiktade bilen. Dock med hjärtat i halsgropen.

Dottern och jag ägnade 4 timmar i stan idag. Hon hade bestämt vad hon ville ha, ändå tog det sån tid! Det är ett evigt spring mellan olika affärer och ett fasligt tjafsande mellan oss.
"Mamma, FATTA... vi har inte samma smak!"

Min ögonfröjd för dagen var den svettiga, sexiga man som kom förbi här förut.

Kul!
Såg nyss att någon hittat till min blogg genom Google.
Personen hade sökt på "Kåta tanter Unga pojkar"

Varje år får vi fint besök på jobbet.
Jag blir lika glad varje gång.
De är så otroligt vackra!

Nu har ett av barnen haft skolavslutning. De andra två slutar nästa vecka.

Idag åkte vi till stan. Dels skulle dottern ta hål i öronen och dels skulle vi ha skolavslutningskläder. Dottern fick sina hål och jag hittade en jacka. På måndag får vi göra ett nytt försök att enas om hennes klädval.

Till dotterns besvikelse blev det inte söta små pärlor. Men hålen blev tagna efter konstens alla regler på Tribe och jag antar att det inte säljs så mycket söta örhängen där.

Tre olika personer har sagt ungefär samma sak till mig.
De första två gångerna blev jag ledsen.
Men jag hoppades att de hade fel.
Jag intalade mig själv att de sa det av elakhet.
Men tre gånger? Tre personer som kommer till samma slutsats?
Nä, tyvärr måste jag nog inse att jag är värdelös och inte duger!
Just nu är jag inte kaxig!

Alla dessa sms...